Livet vann, dess namn är Jesus! Ljuset vänder åter, naturen visar vägen. Ändå behövs det mer än natur för att vi ska våga tro att det är livet som får sista ordet, och inte döden.
Den tunga stenen låg framför graven. Den är själva symbolen för den yttersta krisen. Döden har segrat. Frälsaren är död.
Och in bryter påskens budskap: Stenen är borta! Han lever! Ändå hamnade de första vittnena inte i vårsolens glans med en gång. De var kvar i tveksamhetens gråzon, berättar Bibeln. Hos många av oss behöver insikten att Kristus lever mogna fram sakta.
Livet vann, dess namn är Jesus. Så småningom spred sig nyheten som en löpeld. I dess spår lyser kärleken till livet, till rättvisa och till frihet. Påsken har tänt en eld i världen. I påsknatten symboliseras den av det nytända påskljuset. En gammal hymn besjunger påskens ljus:
O saliga natt som bär bud om att Kristus har gjort dödens makt om intet och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset!
Liksom detta ljus lyser ibland oss, så må Kristi ljus driva mörkret ur våra liv.
I hela den världsvida kristenheten samlas under dessa veckor människor kring påskens ljus och eld. Och nya kommer till. Människor som kan säga: Jag har mött Jesus Kristus, han vandrar med mig, hans försoning och förebild ger mig kraft. Jag vill vara med i Guds skapande och nyskapande projekt.
Lärjungarna hade inte allt detta kristallklart för sig när hoppets gnista väcktes till liv i dem. Men det var tillräckligt för att tända påskens eld. Och den brinner i världen. I dig och mig.
Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden. Halleluja!