Jonas Helgesson: Jag vill mer

Här kommer tre saker som jag vill göra mer under 2013.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Jag har slutat att ge nyårslöften. Besvikelsen när jag inte kunnat hålla dem har helt enkelt satt för djupa spår i min själ. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att jag ska sluta äta sött, och redan den 2:a januari har jag båda händerna i kakburken. Eller då jag sa att jag skulle träna tre gånger i veckan hela nästkommande år. Min kropp avslöjade rätt snabbt att jag inte lyckades.

Även om jag inte tar nyårslöften på blodigt allvar så tror jag att det är bra och till och med viktigt att utvärdera sitt liv emellanåt. Mår jag bra av mitt sätt att leva? Växer jag? Känner jag livslust? Den som tycker sig vara bäst kan inte bli bättre, och i mina öron låter det rätt tragiskt.

På några områden av mitt liv skulle jag vilja utvecklas. Här kommer tre saker som jag vill göra mer under 2013:

1. Jag vill uppleva mer. Och då menar jag inte att åka Balder på Liseberg en extra gång och inte heller att åka på någon exotisk tripp till Burma bara för att ha ett extraordinärt fotoalbum att visa upp på nästa parmiddag. Nä, jag vill uppleva verkligheten! Hur fruktansvärt olika våra livsöden ser ut. Mina resor till Peru och Ukraina har gett mig nya drömmar. De har gett mig tårar jag inte blir av med. Att se hur personer med funktionshinder i vissa länder behandlas som luft har mer eller mindre ofrivilligt gett mig en helt ny inriktning. Världen är större än Dobidoo på fredagar. Livet är större än att spara till pensionen. Jag kan inte sitta still. Jag har en kallelse och en plikt att hjälpa till med det lilla jag kan göra.

2. Jag vill tro mer. Jag vill ha en större tro på att varje människa är unik. Jag vill aldrig ”omöjlighetsförklara” en person. Jag vill leva med utgångspunkten att jag aldrig kommer att träffa en oviktig människa – för det finns inga. Det kan lätt bli en klyscha, men jag vill få in det längst in i hjärtat. Jag vill också ta min Gudstro på större allvar. Den tro och kärlek som följt mig i många år verkar inte nöja sig med att vara femte hjulet längre. Gud knackar, och jag vill öppna. Jag vill komma närmare honom som jag tror har skapat mig.

3. Jag vill tacka mer. Jag märker att så fort jag klagar på saker som egentligen är bagateller blir jag lite mindre som människa. Otacksamheten drar in mig i hopplöshetens rum och låser dörren. Jag menar så klart inte att man ska förneka, förringa eller förakta sina problem och svårigheter. Men jag tror att perspektivet är min dyrbaraste gåva. Perspektivet som ser på vad jag har, inte vad jag inte har. Perspektivet som fattar att så länge jag andas så kan allt bli bättre. Gott nytt år alla!

 

Lilla Erstagården