Lucia var offer för hedersvåld

De försvarslösa i Kristus vinner över sina mördare.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Så är då årets Lucia överstökad, firad med kaffe och saffransbullar och en del annat, till minnet av en flicka på Sicilien, dödad för sin kristna tro år 304, under den sista och värsta förföljelsen i statlig regi. Hon blev folkhjälte för sin provocerande okuvlighet, och hennes berömmelse har inte mist sin strålglans.

På medeltiden formades den kristna kalendern, med många spår i dagens svenska almanacka. En rad kvinnliga helgon var offer för hedersvåld, bland dem Lucia, Bibiana (Vivianne), Agnes, Agata, Apollonia, Petronilla, Cecilia och Katarina av Alexandria (folkvisans Liten Karin i spiketunnan). Gemensam nämnare är att dessa flickor försvarade sin kroppsliga integritet mot manligt övervåld. På deras dödsdagar lästes en legend. Ordet betyder läsning. Legender är helt värdelösa som historiska källor. Det viktiga är vilka värden som dessa uppbyggliga läsestycken ville inskärpa.

Läsningen på Luciadagen säger att Lucia blev bort­lovad mot sin vilja. Den tilltänkte maken blev ursinnig för att hon var kristen och anmälde henne för myndigheterna. Hon tröstade sig med Jesu löfte att hon inte behövde förbereda något försvarstal, eftersom en kristen har Anden boende i sig. Förhörsledaren hotade: ”Jag sätter dig på en bordell, så försvinner nog Anden.” Lucia svarade: ”Om du våldtar någon blir hennes oskuld fördubblad och blir hennes segerkrans.” Lucia torterades med kokande olja och man skar till slut halsen av henne.

Den heliga Agnes, tretton år, sade: ”Kristus satte sitt tecken i mitt ansikte för att jag inte skulle ta någon annan älskare än honom.” Hon dömdes till bålet, men elden tog inte, så hon halshöggs. Den heliga Agata motstod en mäktig mans närmanden och fördes till en bordell för att bli fri från sina kristna griller. Där torterades hon på alla sätt. Bland annat skar man av henne ena bröstet. Hon kommenterade: ”Drar du dig inte för att skära av en kvinna det du själv diade på din mor?”

Petronilla, dotter till aposteln Petrus, blev enligt traditionen svårt sjuk och frågade pappa om inte han, som förmedlade hälsan till sin svärmor genom att be Jesus bota henne, också kunde hjälpa sin dotter. Petrus svarade att det inte var ändamålsenligt. Genom att dö i tid undgick hon ett hotande giftermål.

Den heliga Cecilia sade till sina plågoandar: ”Jag har en ängel till älskare, som med glödande svartsjuka vakar över min kropp.”

Tyvärr är varken tortyr, martyrskap eller övervåld mot kvinnor numera inaktuella företeelser. Kärnan i dessa berättelser (och de har en historisk kärna) är att de försvarslösa i Kristus vinner över sina mördare. Förövarna är glömda för alltid. De heliga offrens rykte dör aldrig.