”Gud vad jag längtar efter en hustru! Och barn att älska...”

Munken*:Härefter täckes kärlet med tät duk och får stå till dess vätskan blir nästan ljum. Sedan tages öldrägg alltefter brygdens storlek och läggs på som bindämne varefter kärlet åter överhöljes intill dess hela blandningen visar sig betäckt med det vitaste skum. I brist på öldrägg duger brödjäst.Dagen därpå silas blandningen genom en linneduk, slås på ett tomt kärl, som tjänar som behållare samt förvaras väl inneslutet. På åttonde dagen eller i nödfall förr kan det tryggt drickas. Men ju äldre denna dryck blir desto renare, bättre och sundare blir den.Med ingefära kan den goda smaken ytterligare förbättras. Mera vatten ger svagare mjöd.Mölskan däremot är inte vanlig i våra bygder, den nyttjas mest vid ärade vänners och gästers mottagande samt vid bröllopsfester. Den består av honung, öl och pors, som tages med till en fjärdedel, det är på fyra delar öl endast en fjärdedel porsavkok. Till följd av sin styrka utstrålar den likt gammal honungsdryck eller mjöd en skimrande glans som ett glödande järn, då den hälles i bålen eller bägaren.