Bönerna i isoleringscellen gav Floderus kraft att klara livet som gisslan 

I sitt sommarprat berättar gisslantagne svensken Johan Floderus om hur bönen hjälpte honom att få en ny syn på sin tid i det ökanda Evinfängelset i Iran.

När EU-tjänstemannen Johan Floderus beskriver hur han plötsligt separeras från sina medgångar för att för andra gången föras till isoleringscell brister rösten.

– När dörren slås igen och jag omsluts av den absoluta tystnaden, den totala ensamheten. Då känner jag mig övergiven. Som att jag glömts bort av Sverige, av världen, av Gud, berättar han känslosamt i sitt sommarprogram.

I april 2022 greps svenske Floderus på flygplatsen i Irans huvudstad Teheran. Sammanlagt skulle han komma att vara tillfångatagen i över två års tid, varav mer än 200 dagar i isoleringscell.

I Sommar i P1 redogör han för utsattheten och det politiska maktspelet, där den iranska regimen höll honom som gisslan misstänkt för spioneri i utpressningssyfte för att få den livstidsdömde iranske folkrättsförbrytaren Hamid Noury frisläppt från Sverige.

Förändrade perspektiv

Han beskriver saknaden efter familjen och pojkvännen Jonathan, men också de små glädjeämnena under fångenskapen; gemenskapen med medfångar, skönlitterära böcker som familjen med hjälp av UD lyckas förmedla till honom samt om hur hans perspektiv stegvis förändras under tiden som frihetsberövad.

– Vad jag sakta men säkert börjar förstå är att den här erfarenheten är en slags välsignelse i förklädnad. Men bara om jag väljer att betrakta den och bemöta den som just det, säger han.

Kristna iranier i Sverige: Oro, men också hopp om att Israel ”gör klart jobbet”

Återkommande mardröm

Ett talande exempel på detta är när Johan Floderus berättar om en återkommande mardröm: Han är tillbaka i Oxford och på väg till de avgörande tentorna, men har glömt allt han ska ha med sig och irrar runt i pyjamas.

Han beskriver lite skämtsamt hur han pustar han ut och tackar Gud när han inser att han inte alls befinner sig i England på väg till en sluttenta, utan i en cell i Iran. 

Började be

Han berättar vidare hur kontakten med Gud intensifieras under tiden som gisslan.

– Jag börjar be. Det vill säga samtala med det där gudomliga som utgör en del av oss alla. Som kanske är själva kärnan av dem som vi är. Tack, säger jag i min bön. Tack för den väg du stakat ut i din vishet och din godhet. Den må vara brant, smal och svår. Men låt mig vandra den, oförtrutet och obevekligen tills jag når dina höjder och låt mig träffa mina älskade där.

Den 15 juni 2024 får Johan Floderus slutligen återförenas med sina nära och kära sedan han tillsammans med svensk-iraniern Saeed Azizi utväxlas mot krigsförbrytaren Hamid Noury. Då har han tillbringat sammanlagt 790 dagar i fångenskap.

Fångutväxlingen var problematisk – men helt nödvändig