En inbjudande vägvisare till Guds gränslösa nåd

Mitt hjärta smälte redan efter de första meningarna i Marcus Birros nya bok. Jag blev berörd av den poetiska prosans mjukstarka bilder och av den återkommande smärtan bakom orden. Men det är inte bara en känsloladdad kavalkad av ibland kaotiska upplevelser Birro bjuder på. Det som starkast dröjer kvar efter läsningen är situationerna i de kortfattade, episodiska berättelserna om en människa som kämpar för sitt liv, och så småningom börjar lära sig att vila i den gudsnärvaro han från barnsben anat. "Evangelium enligt Marcus" blir nog inte kanoniserat, men författarens vittnesbörd är en inbjudande vägvisare till Guds gränslösa nåd.