Kultur

”Aniara” som film: Vilse i rymden, vilse i oss själva

När Harry Martinsons dystopiska ”Aniara” blir film påminns vi än en gång om människans sämre sidor och dess konsekvenser. Men kanske är allt inte hopplöst?

Ur filmen 'Aniara'.
Ur filmen "Aniara".
Publicerad Senast uppdaterad

Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet. Orden från Predikaren i Bibeln ekar i mitt bakhuvud när jag inför att jag ska se "Aniara" läser om Harry Martinsons klassiska rymdepos, som filmen bygger på. Rymdens ödesmättade tomhet går hand i hand med människans tomhet och "den stora löjligheten i att leva". Jag mindes att det var en tragisk historia, men kanske inte att den var riktigt så mörk och dystopisk. Och därför också så … modern. Den upplevdes aktuell när den kom ut, och känns aktuell i dag, i vår dystopiskt ljudande samtid.

Läs Dagen en hel månad för endast 29 kr*

* Därefter 189 kr per månad

Dagen Digital

Klicka här