Bokrecension: Kärleken fann mig av Rahil Patel

Medierna berättar gärna om framgångsrika kristna förkunnare som berikat sig långt bortom anständighetens gräns, och därmed drar skam och vanära över det sammanhang där de står.

Men när läste eller hörde vi om en hindupräst som med sin fjäskande stab flyger världen runt i första klass, håller föredrag för välbeställda höjdare inom politik och näringsliv, och låter välvilliga­ anhängare bekosta sitt lyxliv? Samtidigt som han förkunnar enkelhetens evangelium.

Jag hade aldrig gjort det förr. Inte förrän jag fick Rahil Patels självbiografiska bok ”Kärleken fann mig” i min hand.

Hans ambitiösa indiska familj i London skyltade gärna med sina statusprylar. Men materialismen lockade inte den unge Rahil. I stället vände han sig till hinduismen i sin jakt på frid. Han blev en mäktig gurus gunstling och lämnade hemmet för att bli swami, det vill säga en andlig lärare och ledsagare.

Med hjälp av studieflit och en briljant retorisk begåvning blev han så småningom en mycket­ framgångsrik sådan. Men hur djupt han än grävde i heliga skrifter och ägnade sig åt religiösa övningar och hur populär han än blev, så uteblev den frid han sökte.

Sitt växande intresset för Jesus kallar Rahil för en hemlig kärleksaffär. När den blev offentlig, då var det klippt. Han blev övergiven av sina gynnare och stod snart på bar backe.

Skildringen av framgångstiden blir lite enahanda och tjatig, om än avslöjande. Bättre blir boken i mitt tycke när den skildrar omvändelsen, risktagandet, språnget ut i det okända.

”Kärleken fann mig” är berättelsen om en sökare som till sist kunde stilla sin inre längtan efter frihet och frid. Den är också en hyllning till honom som kallar sig själv vägen, sanningen och livet. Och som erbjuder en villkorslös kärlek.