Henning Hamiltons bok om “det gamla landet” är en guldgruva. Den berättar om vardagens människor i ett svunnet land - de är skogsarbetare, bönder och gruvarbetare som byggde det moderna Sverige.
De skidade miltals mitt i mörka vintern, drog upp fisk och hängde den i björkar för torkning. Bodde i enkla trähus med korna på andra sidan väggen. Tog starrhö till korna inför vintern när det inte fanns ängshö. Hotades av varg, oväder, hunger och kyla. Flottade timmer, vaktade milor.
[ Robinson beskriver enkla människor med stor kärlek ]
Ett svunnet Sverige växer fram i Henning Hamiltons dokumentära skildring av livsöden för runt hundra år sedan. Det är inte så länge sedan som bokens Oskar Kolare, Ingrid Jonsdotter och mästerfiskaren Nisse Pell levde. Ändå är det land de bebodde på många sätt fjärran från oss i dag. Många av oss har säkert gulnade bilder i något familjealbum där vi kanske ser en stor familj klädda i svarta högtidskläder och med allvarliga miner framför en enkel stuga, och vi häpnar när vi får höra att den lilla stugan inrymde hela familjen.
Tre-fyra generationer tillbaka såg det mesta i Sverige helt annorlunda ut. Mycket av det vi i dag tar för självklart saknades: sjukvård, socialvård, fungerande skolundervisning, vägar, telefoner, kommunikationsmedel.
Men samtidigt är det just dessa människors arbete som har lagt grunden för det moderna Sverige. De flesta av oss härstammar just från dessa kämpande bönder, gruvarbetare, skogsarbetare eller daglönare. De människor som bebodde det land som var då fortsätter att påverka och forma oss i dag. Deras öden ger också en tankeställare: när vi läser om hur verkligheten ser ut för fattiga EU-migranter eller i utvecklingsländer är det bra att påminna sig om att det inte var länge sedan det såg snarlikt ut här i Sverige. Det är av flera anledningar av stort värde att få veta mer om “det tysta folket”, som bonde-och skogsfolket kallas i denna bok.
[ Vibeke Olsson: Något i tidsandan gör oss splittrade ]
Och det är också spännande. Jag följer fascinerat Ingrid Jonsdotters historia, hur hon och maken – vigda i all enkelhet – vågar sig på ett riskabelt men fantastiskt projekt: att bli nybyggare i lappländsk ödemark. De ger sig av med de nu fyra barnen till Dåris (nu Dorris). Första nätterna tillbringas i en enkel hydda. Sedan följer husbygge, insamlande av starrhö, fiske. Men inför vintern inser de att de inte har kläder nog åt barnen. Ingrid får åka på “tiggarresa” söderut och be om vinterkläder åt barnen av mer välbeställda. En dag åker pappa ut på arbete och lämnar barnen ensamma hemma, och när han överraskas av en vinterstorm tvingas han stanna borta under natten. Dagen därpå hittar han alla tre vid liv, lyckligtvis, hopkrupna under renskinn. Utanför huset ser han spåren av varg.
Det var ett hårt och strävsamt liv för de flesta, men samtidigt fanns ju glädjeämnen: naturen, barnen, en älskad make/maka, ett lyckat fiske, midsommarens avfärd till fäboden.
[ Trons nerv anas hos Västerbottens berättare ]
Titeln “Bort längtande vekhet” är ett citat av vår älskade nationalskald Dan Andersson, som porträtteras i boken. Här finner vi också en kortfattad levnadsbeskrivning av Linné och ett porträtt av Vilhelm Moberg. Men det är de enkla människornas berättelser och öden som berör mest. Här har författaren, som själv i dag är i 91 år gammal, gett ett ovärderligt bidragit genom att ge dessa människor röst.
Boken är inget litterärt mästerverk, och ganska enkelt utformad. Men det är en liten guldgruva just genom att detta gamla Sverige framträder med röster, dofter, vardagsslit och helgglädje. Ett stort plus också för de många fina svartvita bilderna av sådant vi annars sällan får se: storfiskaren utanför den stengrotta där han levde hela sitt liv, män hopkrupna i en enkel timmerkoja vid kvällningen eller i arbete med sin nordsvenska häst, kvinnor som oavbrutet stickar – till och med när de är ute och går.
---
Fakta: Om boken
- Titel: Bort längtande vekhet – öden från det gamla landet.
- Författare: Henning Hamilton.
- Förlag och sidor: Eget utgivning (172 sidor).
- Genre: Historia
---