Kultur

Recension: Visar vägar genom rädslan – och vidare

Per-Johan Thörn Wistrand har läst “Följa Jesus i en rädslans kultur – om tilliten bortom säkerheten”

"Följa Jesus i en rädslans kultur – om tilliten bortom säkerheten"
Rädsla kan vara fullt rimligt att känna. Samtidigt kan starka negativa känslor ständigt utnyttjas och hindra oss från att leva fria liv. På ett effektivt sätt plockar författaren Scott Bader-Saye isär rädslan i sina beståndsdelar.

Titel: Följa Jesus i en rädslans kultur – om tilliten bortom säkerheten

Författare: Scott Bader-Saye

Översättning: Bengt Rasmusson

Förlag: Spricka förlag (198 sidor)

Genre: Teologi och livskunskap

Ännu en ny virusvariant som får ett namn, till synes oupphörliga rapporter om smittotal och fler restriktioner som införs. Vad kan passa bättre mitt under pandemin än en bok om just rädsla? I och för sig är den inte helt ny, utan nyutgiven och uppdaterad sedan första publiceringen 2007, men ändå. Nu finns boken dessutom på svenska och jag ser den som i högsta grad aktuell.

Det går ju inte att blunda bort rädsla, det som skrämmer försvinner inte hur långt upp över huvudet täcket än dras. Men hur förhåller en sig till sina egna obehagliga känslor?

Scott Bader-Saye vill hjälpa läsaren att analysera vad som är farligt “på riktigt” och använder romanförfattaren Marilynne Robinsons ord för sitt uppdrag: “Fruktan döljer skillnaden mellan å ena sidan verkliga faror och å andra sidan den skräck som drabbar dem som ser faror överallt.” Och det senare tillståndet är som bekant något som lätt kan utnyttjas av den som vill skaffa sig makt, pengar och andra fördelar. Bader-Saye skriver klarsynt att nyckeln för att nå sådan profiterande framgång ligger i att antingen överdriva existerande hot eller att skapa artificiella sådana. Känns det igen från viss politisk retorik?

Med hjälp av teologen Thomas av Aquino, som levde på 1200-talet, för författaren ett resonemang om att rädsla inför framtiden får oss att krympa som människor. Något han menar kan motverka det kristna lärjungaskapets tanke om att i stället expandera och rikta sig utåt. Om det blir absolut viktigast för oss att leva säkert kan ett liv där andras bästa prioriteras få stryka på foten eftersom ett utgivande agerande kan kräva att vi går utanför vår egen bekvämlighetszon.

Bader-Saye är något intressant på spåren när han lyfter fram vår tids fokus på säkerhet. Hur vanligt är det exempelvis inte att små och stora företag hävdar att man sätter kundernas säkerhet i första rummet? “Gör ni inte mer än så?”, kan min nu – inte längre så spontana reaktion – bli.

Vad författaren kallar för “säkerhetsetiken” menar han har blivit ett slags minsta gemensamma nämnare att samlas kring i brist på allmän samstämmighet om vad som är rätt och fel i brännande ämnen. Frågan är om ett sådant synsätt gör oss mer försiktiga än vad vi behöver vara. Meningen “Många människor gör dåliga saker, inte för att de är onda utan för att de är rädda.”, tycker jag ringar in det särskilt exakt.

En kristen gemenskap kan vara en plats för att bedöma vad som är modigt eller inte.

—  Scott Bader-Saye

Vidare betonar Bader-Saye vikten av att acceptera sina rädslor inför sig själv samt att de erkänns av andra. Men att sätta ord på dem och uttrycka dem kan göra dem mindre. I slutet av varje kapitel finns utmanande frågor som kan stimulera till vidare reflektioner och samtal. Kanske kan boken läsas gemensamt i en studiecirkel eller hemgrupp. Och kanske kan diskussioner om våra personliga rädslor göra att vi höjer blicken och ser lite längre. Eller som Scott Bader-Saye skriver: “En kristen gemenskap kan vara en plats för att bedöma vad som är modigt eller inte.”


Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig