Recension: Biologiska förklaringar duger inte som svar på filosofiska frågor

I Apan och filosofen vänder sig vaccinforskaren och bokdebutanten Farshid Jalalvand till filosofin och evolutionsforskningen för att besvara frågor såsom: “Vad är meningen med livet?” och “Var kommer människans moral ifrån?” Dagens recensent Lapo Lappin hittar genetiska felslut, saknar filosofiska argument och tycker att religiösa anspråk viftas bort för lätt.

Titel: Apan och filosofen

Författare: Farshid Jalalvand

Förlag: Fri tanke (164 sidor)

Genre: Idé- och vetenskapshistoria

Hur hade en inledning till filosofin författad av en vaccinforskare sett ut? Farshid Jalalvand har tagit på sig utmaningen. Resultatet – Apan och filosofen – är förtjänstfullt kort.

Det är också tacksamt att bokens kapitel – trots att de kretsar kring olika filosofiska frågor – följer mer eller mindre samma struktur. Det är en trestegsmodell för att lösa alla gåtor.

Steg 1: I begynnelsen var gudarna. Enligt Jalalvand hittade människan på gudar för att förklara meningen med livet. Det är enbart ett primitivt stadium i människans utveckling. Religiösa anspråk viftas därför bort utan vidare tankemöda. Resonemangen bygger på grova förenklingar: polyteism, islam och kristendom smälter ihop i ett enda röra. Ibland gränsar det till ren historieförfalskning, som när det påstås att kristendomen “förbjöd” antik filosofi.

Steg 2: Sen kom filosoferna. Nästa skritt består av telegraferade och Wikipedia-aktiga sammanfattningar av slumpmässigt valda filosofer. Redogörelserna innehåller dessutom en del grova felaktigheter: såsom att “Sokrates inte ansåg att moralen har en himmelsk källa” (det gjorde han), eller att Platon myntade det grekiska begreppet logos (det gjorde han inte) eller att Nietzsche och Sokrates delade ett gemensamt projekt att rationellt undersöka moralen. Det sistnämnda hade fått Nietzsche att vrida sig i graven, med tanke på att han såg Sokrates projekt som motsatsen till sitt egna åtagande.

[ Filosofiprofessor: Människovärdet är inte absolut ]

Men kanske viktigare verkar Jalalvand inte ha mycket till övers för filosofin över huvud taget. I synnerhet vad det gäller argument. Författaren påstår ofta djärva saker utan några som helst belägg. Vi får exempelvis veta att filosofiska preferenser kokar ner till personligt godtycke. Varför detta skulle vara fallet, däremot, är något som undanhålls för läsaren.

Samma gäller när filosoferna presenteras. Vi får en lista med åsikter, men filosofiska argument ges knappt utrymme. Man får intryck av att författaren själv inte tror att filosofin kan komma fram till sanningen. Skälet därtill är enkelt:

Steg 3: Vetenskapen har alla svar. Där gudarna och filosoferna har misslyckats att svara på de stora frågorna kliver vetenskapen in. Evolutionsteorin, enligt Jalalvand, har ett svar till så gott som allt. Varför suktar vi efter mening i våra liv? Svar: För att evolutionen har avlat fram oss på det sättet för att bättre överleva. Varför vill människor agera etiskt? Svar: För att evolutionen har avlat fram oss på det sättet för att bättre överleva.

Skuggorna skingras. Gåtorna upplöses. Tänkandet slutar en gång för alla.

Men de biologiska förklaringarna som Jalalvand anger duger inte som “svar” på de filosofiska frågorna. Författaren begår gång på gång det “genetiska felslutet”: att visa ursprungen till något är inte samma sak som att visa att något är falskt – eller för den delen “en barnslig illusion”, som Jalalvand uttrycker saken. Det räcker inte att ge en evolutionär förklaring till varför vi har moral, eller finner mening i livet, eller tror på Gud, för att bevisa att detta inte motsvarar något i verkligheten. Frågan om sanning kvarstår, utanför evolutionsbiologins domän.

Man kan därför konstatera att trestegsmodellen inte är speciellt framgångsrik i att lösa filosofiska frågor. Det är snarare en trött klyscha som har förföljt oss sedan 1800-talet: människan befann sig på botten av en brunn och, tack vare vetenskapliga framskridanden, kan äntligen klättra ur den, in i dagsljuset. Gamla vidskepelser fasas ut av modern vetenskap. Åtminstone längre än sådana karikatyrer, kan man tycka, borde vi ändå ha klättrat.

[ Svik inte ungdomarna: Tro och vetenskap går att förena ]