Kultur

“Jag får lust att agera, protestera och bli vegan”

Kulturpanelen sammanfattar blomdoftande juni och blickar vidare in i sommaren

Kulturpanelen 4x3

Daniel Wistrand

Sett: Försvar, kortfilm på SVT Play

Ingenjören Josef har fått i uppdrag att sälja in ett nytt svenskt vapensystem till en gästande turkisk delegation. Presentationen försvåras dock av Josefs 16-åriga dotter Nadia som är fredsaktivist och deltar i en aktion för att försöka omöjliggöra försäljningen.

När denna kortfilm med manus av Theodor Österberg och regi av Simon Elvås lanserades för ett år sedan kunde nog ingen ana hur rykande aktuell en kortfilm om militära kontroverser mellan Sverige och Turkiet skulle vara. Snyggt, smart och fantastiska rollprestationer (inte minst av huvudrollsinnehavaren Torkel Petersson).

Hört: Nånting större, ep (David Media)

Under de senaste månaderna har fyra starka sånger samlats på ep:n Nånting större. Visionen från David Media som står bakom satsningen är att ge ut musik med bra värderingar för äldre barn och tonåringar. Medverkar gör Molly Meimei, Felicia Bodaxell, Selma Ingemarson, Erik Valier och Fred Ingemarson, och bland spåren samsas både rap, Miss Li-doftande pop och en trygg vaggvisa som lånat titel och tema från bönen Gud som haver.

Fint och lovvärt initiativ med bra produktion, direkta melodier och texter som inger hopp.

Hört: Pingst Live på Kreativ, ep (Pingst)

Projektet Ny musik i Pingst fortsätter att leverera högklassig lovsång. Denna gång genom en liveupptagning gjord under pingströrelsens konferens Kreativ 2022. Ep:n lyckas på ett imponerande sätt kombinera en högkvalitativ ljudbild med liveframträdandets nerv och spelglädje (notera särskilt trumspelet i slutet av inledande Villkorslös). Allra starkast är avslutande Stannar med sång av självlysande Sofia Alm.

Nu väntar fler av barnvagnspromenader och öppna förskolor och färre deadlines. Jag välkomnar förändringen med öppna armar.

—  Daniel Wistrand

I juli ser jag framemot: Föräldraledigt

Dessa kulturtips är det sista jag skriver i Dagen på ett litet tag. Jag står nämligen på tröskeln till ett halvårs föräldraledigt med vår yngsta dotter Ellen. Så nu väntar fler av barnvagnspromenader och öppna förskolor och färre deadlines. Jag välkomnar förändringen med öppna armar. Under hösten kommer eminenta kollegan Josefin att vikariera för mig i rollen som kultur- och livsstilsredaktör, och även här i kulturpanelen. Håll utkik!

Malina Abrahamsson

Läst: Det är tropiska nätter nu av Anna Dahlqvist (Atlas förlag)

Skogarna brinner, djuren får nödslaktas och Clara blir sjuk av klimatångest. Hon läggs in på psykiatrisk avdelning och därifrån berättar hon om skräcken inför framtiden; om den förlamande oron över hur det ska gå för hennes son, för hur det ska gå för världen.

Samtidigt som jag läser Det är tropiska nätter nu rapporterar tidningarna om låga klimatambitioner hos de svenska politiska partierna och om långa köer på Arlanda. Jag känner sympati med huvudkaraktären, och får lust att agera, protestera, bli vegan.

Det är tropiska nätter nu är journalisten Anna Dahlqvists debutroman. Hon lyckas skriva med ett tydligt ärende utan att det blir moralistiskt och utan att den litterära gestaltningen går förlorad. Berättelsen berör mig på djupet.

Läst: Dikten Juninatten av Harry Martinson, ur Cikada från 1953

I dikten Juninatten lyckas Harry Martinson på ett förunderligt sätt fånga exakt hur sommaren känns den här tiden på året:

Nu går solen knappast ner / bländar bara av sitt sken.

Skymningsbård blir gryningstimme / varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus / glidande på vattenspegeln

eller vacklande på vågor / som långt innan de ha mörknat

spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av, / liknar mest en daggig dag.

Slöjlikt lyfter sig dess skymning / och bärs bort på ljusa hav.

Hört: Läsarpodden om boken Stolen focus av Johann Hari

Läsarpodden är alltid värd att lyssna på, men vissa avsnitt är särskilt intressanta. Den här månaden pratar Joel Halldorf och Patrik Hagman om boken Stolen focus, där författaren Johann Hari träffar psykologer, tech-ingenjörer och professorer i viljestyrka (!) för att hitta ett svar på varför vi har så svårt att koncentrera oss. Frågan är brännande och Halldorf och Hagman resonerar förtjänstfullt om distraktioner, dagdrömmeri och hotet mot demokratin.

I juli ser jag fram emot: Att besöka engelska L’Abri

Årets semester kommer jag att tillbringa på engelska L’abri – en sorts kommunitet två timmar söder om London. Dit kommer människor från hela världen för att utforska den kristna tron, dela måltider och arbetsgemenskap och tala om filosofiska frågor. Flera timmar om dagen har man också egen lästid. Jag är sugen på att fördjupa mig i ämnet vänskap: Vad är vänskapens väsen? Hur kan man odla goda relationer till sina vänner? Och vilka förväntningar kan man ha?

Urban Thoms

Hört: Det blev en sommar till slut – ny singel med Per-Erik Hallin

Per-Erik Hallin har knappast skämt bort sin publik med skivsläpp. Desto större glädje då när han strax före värmeböljan serverar en alldeles utmärkt liten sommarvisa med både sol och blomdoft i melodin, för att travestera Mats Paulsons Visa vid vindens ängar. Hallins melodi har annars mer av viskompositören Carl Anton i sig. Helt naturligt då Per-Erik Hallin 2020 var en av musikerna på Det vackraste ljuset, som lär bli Carl Antons sista album. Hallins låtsläpp däremot förtjänar att följas av åtskilliga fler. Han har både rösten, tangenterna och låtskrivarkänslan i behåll.

Vi får se hur han som gosse dras till ett kokande väckelsetält där gospelmusiken försätter honom i vad som påminner om ett andligt rus.

—  Urban Thoms

Hört: Trakten – ny singel med Sebastian Stakset

På sin senaste singel återvänder Sebastian Stakset till sina områden, de han växt upp i. Själv är han förvandlad, men med “orten”, eller Trakten som han här valt att kalla det, är det lika mörkt som tidigare. Kanske rent av värre. Konstaterandet ligger tungt på den rappande evangelistens hjärta och det hörs på hans röst att hoppet sitter långt inne. Dock så finns det där, om än inte lika tydligt som vi blivit vana vid i de låtar som Sebastian släppt ifrån sig sedan han mötte Jesus. Men att försköna Trakten väcker inte någon till handling.

Sett: Elvis – ny biofilm

I mina tidiga tonår var jag totalt insnöad på Elvis Presley, och även om bilden nyanserats sedan dess är min kärlek till hans röst evig. Regissören Baz Luhrmanns mastodontporträtt (2 timmar och 39 minuter) av rockkungen från Memphis var således en film jag kastade mig över redan på premiärkvällen. 30-årige Austin Butler gestaltar Elvis från övre tonåren och fram till hans död, en roll för vilket han rättmätigt nu hyllas. Rent filmiskt drivs berättelsen framåt genom hans manager, den excentriske överste Tom Parker – här förtjänstfullt spelad av Tom Hanks. Filmen ger intressanta inblickar i den komplicerade relationen Elvis och Parker emellan.

Gospelmusiken var grundläggande för Elvis, vilket Luhrmann glädjande nog betonar. Vi får se hur han som gosse dras till ett kokande väckelsetält där gospelmusiken försätter honom i vad som påminner om ett andligt rus. När karriären är i sin linda råkar han på Sister Rosetta Tharpe och när the King of rock’n’roll mitt i sin galet snurrande karriär ifrågasätter vart han ska ta vägen riktas fokuset åter till gospelrytmerna från barndomens svarta kvarter, och Elvis utbrister: Det är det här jag älskar!

I juli ser jag fram emot: Gullbrannafestivalen

Sveriges största kristna musikfestival är äntligen tillbaka efter två inställda år. På menyn den här gången står bland andra Lacrae, Jonathan Johansson, Silver, Faith Kakembo, Dirty Loops, Mattias Martinsons jazztrio och många fler. Som jag längtat!

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig