Kultur

Svaret till Mukweges livsval finns i hans gudstro

Håkan Arenius har läst “Kvinnors styrka” av Denis Mukwege

I Kvinnors styrka tecknar läkaren, pastorn och Nobelpristagaren Denis Mukwege sin levnadshistoria. Men det är kvinnorna som står i centrum. Håkan Arenius beskriver boken som “En av de viktigaste böckerna jag läst i mitt långa liv, alla kategorier”.

Titel: Kvinnors styrka – Vad jag lärt mig av kampen på det sexuella våldets frontlinje

Författare: Denis Mukwege

Förlag: Volante (348 sidor)

Genre: Självbiografi

Denis Mukwege är pojken som föddes under ett plåttak i Bukavu i östra Kongo, läkaren som har genomskådat världen från sitt operationsbord på en av världens stökigaste bakgårdar. Där har han skapat ett sjukhus som vuxit till ett centrum för vård och rehabilitering av våldtagna kvinnor. Där har han fått de insikter i våldets natur som han sedan metodiskt och uthålligt omvandlat till handfasta insatser. De har sedan påverkat inte bara den direkta vården av våldtagna kvinnor men också institutioners och staters hantering av frågan om våld mot kvinnor över hela världen.

För sina insatser har han fått Nobels fredspris och en rad andra utmärkelser. Han driver eller är medlem i en räcka internationella nätverk mot våld och förtryck. Hans aktivism (det är så han beskriver det) tar honom till världens alla hörn, men han bor med sin älskade Madelaine i ett av de då fallfärdiga hus där han en gång startade sin enkla mottagning. Han opererar, lyssnar på misshandlade kvinnor och är pastor i en lokal församling.

Nej, detta är inte en bok bara om den till synes tröstlösa situationen för kvinnor i Kongo. Det är en bok om obändig kvinnokraft, destillerad ur det råaste våld och den mest outhärdliga smärta. Den handlar om kvinnors situation i hela världen, om krig, om korruption, om mineralerna i våra mobiltelefoner, om världssamfundets reaktioner – eller brist på dito – och den har bäring på saker som vår västerländska livsstil och våra kriminella gäng. Han visar övertygande att sexuella övergrepp har varit och är en tolererad och tystad verklighet i alla kulturer oavsett hur “upplyst” man uppfattat sig. Me too-rörelsen är ett talande modernt exempel.

Börja med vilken utmaning du vill när du läser: i ditt privatliv, i ditt företag, i din skola eller i din församling och du kommer att få aha-upplevelser om orsak, verkan och utvägar. Ty detta är inte en eländeslitania, det är en bok om hur man kan lära av varje situation, skapa en handlingsplan och sedan följa den.

Hans identifikation med de kroppsligen och själsligen söndertrasade kvinnorna är total. Hans beundran för dem är omätlig.

Så varför valde inte Mukwege som så många av sina likar att starta en lukrativ klinik i Europa och sedan skicka hem lite pengar till sitt fattiga hemland? Det grundläggande svaret finns i hans gudstro: “Utan tro skulle jag inte ha klarat av att fortsätta alla dessa år”, slår han fast.

Han börjar varje dag med bön “om kärlek, medkänsla, ödmjukhet inför Gud och alla andra, integritet och solidaritet”.

I boken beskriver han sin tro på vid pass två sidor mot slutet, men hela texten kan ses som en enda brinnande illustration av inkarnationen, det mest centrala i kristen tro. Hans identifikation med de kroppsligen och själsligen söndertrasade kvinnorna är total. Hans beundran för dem är omätlig.

Med utgångspunkt i övergreppen mot dessa kvinnor, som en förövare menar att man kan hantera “som när man skär halsen av en höna”, blottlägger han hela världsordningens brister och anger boten för dem. Sällan har världen skådat ett mer holistiskt arbetssätt, grundat lokalt och applicerbart globalt.

Nästa steg i hans holistiska tänkande torde vara att också ta sig an förövarna. Dessa monster har rövats bort som barn, drogats och tränats att mörda och våldta. De är också offer i behov av upprättelse och rehabilitering, naturligtvis i klok förening med lämpliga straff.

Boken är i sig ett storverk: välskriven, välkomponerad, lättläst och byggd på solid forskning som spänner över hela världen och genom historien. Journalisten Magda Gad har skrivit förordet – läs det gärna sist, då blir det mer begripligt. Översättaren verkar dock ibland främmande för författarens tankevärld.

Detta är en av de viktigaste böckerna jag läst i mitt långa liv, alla kategorier. Den gör mig arg, glad, uppgiven, hoppfull, äcklad och beslutsam om vartannat. Det är nyttigt! Det går en rak linje från våldtäktsoffrens outhärdliga smärta och förnedring till FN: s säkerhetsråd och andra globala rådsförsamlingar. Den linjen har dragits av en fattig grabb från ett ruckel i det som för oss är det mörkaste Afrika. Hur många sådana livräddande och nydanande linjer missar vi i vår inbilskhet?

Om du kan: läs Kvinnors styrka innan du röstar den 11 september!


Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig