Den amerikanske pastorn och författaren Timothy Keller dog tidigare i år. Under sin livstid skrev han ett trettiotal böcker. Hans Counterfeit Gods från 2009 har precis kommit i svensk översättning på Libris förlag. Dagens Malina Abrahamsson har läst.
Titel: Avgudar – Om tomheten i framgång, lycka och det perfekta livet.
Författare: Timothy Keller.
Översättare: Anna Braw.
Förlag: Libris förlag (319 sidor).
Genre: Teologi.
Redan på 1830-talet skrev den amerikanska filosofen Alexis de Tocqueville om “en underlig melankoli som plågar invånarna ... mitt i överflödet”.
Tyvärr verkar inte mycket ha hänt sedan dess. I våras kom en undersökning från Kairos Future där nästan en fjärdedel – 24 procent – av svenskarna svarar att livet saknar mening.
Kan det bero på att vi söker näring och tillfredsställelse på fel håll?
Författaren och teologen Timothy Keller hävdar i alla fall det. För fjorton år sedan skrev han Counterfeit Gods, som nu har kommit på svenska, i noggrann översättning av Anna Braw. Undertiteln är talande: Om tomheten i framgång, lycka och det perfekta livet.
Som grundare av, och huvudpastor i, Redeemer Presbyterian Church i New York mötte Timothy Keller mängder av människor som kommit till staden just för att söka framgång, lycka och det perfekta livet. På nära håll fick han också se hur ivern ibland ledde in på villovägar, och i sin bok konstaterar han att många av de psykologiska problem som människor kom till honom med – perfektionism, arbetsnarkomani eller kontrollbehov – bättre skulle kunna beskrivas som just avgudar.
Enligt Kellers definition är en avgud “vad som helst som är viktigare för dig än Gud, vad som helst som fyller ditt hjärta och din föreställningsvärld mer än Gud, vad som helst som du vänder dig till för att det ska ge dig det som bara Gud kan ge dig”.
Han poängterar att avgudar i sig ofta inte är några dåliga saker. Tvärtom – ju bättre de är, desto mer sannolikt är det att vi kommer att förvänta oss att de ska kunna fylla våra djupaste behov och förhoppningar.
Även om vi i dag kanske inte böjer knä inför Afroditestatyn som de gjorde i det antika Grekland, drivs många unga däremot in i depression och ätstörningar av en tvångsmässig oro över hur deras kroppar ser ut, skriver Keller. Vi kanske inte heller bränner rökelse för Artemis, men “när pengar och karriär får kosmiska proportioner frambär vi ett slags barnoffer eftersom vi försummar familj och gemenskap för att nå till en högre nivå i arbetslivet och vinna mer pengar och prestige.”
Boken Avgudar är full med sådana träffsäkra formuleringar och Keller lyckas med konststycket att vara tydlig och ödmjuk på samma gång.
Under läsningen påminns jag också om Kellers fantastiska förmåga att röra sig sömlöst mellan Bibelns värld och vår, och hur han låter bibelordet kasta ljus över vår verklighet. Han visar att det är skillnad på att läsa Bibeln utifrån vår tid och att låta Bibeln avläsa vår tid.
Kapitlen är strukturerade utifrån olika avgudar såsom romantisk kärlek, pengar, framgång, makt och sex, och till varje avgud kopplar han en biblisk person. Han levandegör till exempel Jona, Naaman, Sackaios och Abraham. Men min favorit är berättelsen om Jakob. Han som först sökte bekräftelse och gillande hos sin far och därefter i Rakels skönhet. Men det var till sist i brottningen med Gud som han blev välsignad. “Den välsignelsen är det enda botemedlet mot avgudadyrkan”, skriver Keller och avslutar sedan poetiskt:
“Det är därför som så många av de mest välsignade människorna haltar när de dansar sin glädjedans.”
[ Fredrik Wenell: Keller är en förebild att ta rygg på ]
Genom hela boken blottlägger Keller vår tids fixering vid det yttre och pekar på att Guds rike har motsatta ideal; Han utväljer ofta den som är åsidosatt. Som Lea – hon som Jakob avisade, men som Gud gjorde till Jesu anmoder. Frälsningen kommer alltså inte till världen genom den vackra Rakel utan den som ingen vill ha, den som ingen älskar.
Men hur ska man göra rent konkret för att komma bort från avgudadyrkan?
Att vända sig till den enda sanna Guden, är enda sättet, säger Keller. Men först måste vi bli medvetna om vilka avgudar som finns i våra liv. Där kan det vara till hjälp att fråga sig: Vad dagdrömmer jag om? En fetare lön? Ett större hus? En mer framgångsrik karriär? Eller finns det en särskild person som upptar mina tankar?
Keller varnar också för att lägga till Gud som “ytterligare en skyddsvall mot misslyckanden” och poängterar att Gud inte är en resurs som ska hjälpa oss att uppnå allt som vi har på vår agenda, utan att han har en helt ny agenda.
För att konkurrera ut avgudarna måste Jesus bli vackrare i vår föreställningsvärld, mer tilldragande än vår avgud. Keller förordar andliga discipliner som enskild bön, gemensam tillbedjan och meditation. Kanske är det enda sättet att komma till bukt med den plågsamma melankolin, den som finns mitt i överflödet.
[ Steven Crosson: Underhållningen i fickan konkurrerar ut det som är viktigt ]
