Bokrecension: Livräddare – bombprästen Erik Perwe på uppdrag i krigets Berlin

Mitt under brinnande världskrig byggde prästen Erik Perwe ett illegalt nätverk av livräddare för att hjälpa så många judar som möjligt. Han gjorde till sin livsuppgift att gestalta en helande tro i en trasig värld. Ett livsöde vi behöver inspireras av i dag, skriver Birger Thureson om boken ”Livräddare – bombprästen Erik Perwe på uppdrag i krigets Berlin.”

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Johan Perwe

”Livräddare – bombprästen Erik Perwe på uppdrag i krigets Berlin”

Carlssons förlag

 

Efter förödande flygattacker mot Berlin under andra världskrigets slutskede sågs Erik Perwe leta i ruinerna efter människor som behövde hjälp. Därför kallades kyrkoherden i den svenska församlingen för ”bombprästen” av sina grannar.

Han satte sitt eget liv på spel mer än en gång. Inte bara för att hjälpa dem som förlorat allt i ett bombanfall, utan också för att skydda judar och andra som jagades av Gestapo. Han hjälpte dem att hitta gömställen. Han ordnade fram falska identiteter och pass. Han gjorde allt han kunde, och ibland lite till, för att rädda liv.

Rädd? Aldrig, säger de som kände honom väl. Trött? Förbi? Förtvivlad? Ja, inte så sällan, för arbetsbördan var omänsklig och pressen stor. Men han bars av sin tro och drevs av sin kallelse, och han vägrade att ge upp kampen mot ondskan, i vilken form den än visade sig.

Jakten på judar, halvjudar, oppositionella och andra för nazisterna misshagliga varelser. De allierades bombmattor. Allt detta gjorde livet till ett helvete för många i Hitlertyskland. Och han var ju där, mitt i detta helvete. Han såg det inifrån, och det han såg upprörde och utmanade den djupt fromme prästmannen.

Erik Perwes ställning i Berlin under det andra världskriget var känslig. Som legationspastor hade han diplomatisk status och företrädde den försiktiga svenska linjen. Som kyrkoherde för Svenska Victoriaförsamlingen byggde han ett illegalt nätverk av livräddare, vilket måste ske med försiktighet; det saknades inte nazistsympatisörer bland församlingsborna. Bland dem kallades Perwe för ”judevännen” och ”tyskhetsaren”.

Livräddarna – ett begrepp som författaren använder – utgjorde en minst sagt brokig skara. De var medarbetare i den svenska församlingen, tyska medborgare med hjärta för nödlidande, renodlade motståndsmän, gömda judar – och folk i Sverige som jobbade hårt för att skaffa flyktingar asyl i vårt land.

Till och med ett par tyska poliser på stationen som låg granne med församlingens fastighet sympatiserade med den illegala verksamheten. Gestapo använde ibland polisstationens övervåning för att spionera på Perwe och hans folk. När så skedde drog Perwes polisvänner ned rullgardinen i ett visst fönster på nedervåningen. Det var en signal. Ökad försiktighet gällde.

Bombprästens dotterson, historikern och författaren Johan Perwe, har skrivit denna viktiga bok. Den är en utbyggnad av en tidigare version som motiveras av nya rön.

En gedigen forskning sätter också tydliga spår på boksidorna. Citat ur brev, artiklar och predikningar hjälper till att teckna bilden av prästen Erik Perwe, hans starka Kristustro och hans oförtröttliga strävan att gestalta en helande tro i en trasig värld. Men också av hans medhjälpare i Tyskland och kontakter i Sverige, och många av dem som sökte skydd hos Svenska Victoriaförsamlingen, får plats i den dokumentära skildringen.

I mars 1943 återvände Erik Perwes familj av säkerhetsskäl till Sverige. Erik saknade sin älskade Märtha och deras tre flickor, som snart skulle bli fyra – hustrun var gravid när hon tvingades bryta upp från bombregnet i Berlin.

Ömma brev korsade Östersjön. Nu och då besökte Erik Perwes hemlandet i ärenden som hade med tjänsten att göra. Då kunde han ta några dagars ledighet för att återse och umgås med de sina.

En sådan resa skulle bli den sista i en beundransvärd men alltför kort livsgärning. Den 29 november 1944 störtade ett Lufthansa-plan i Östersjön. Nedskjutet, enligt haveriutredningen. I det planet satt prästen Erik Perwe på väg hem till Sverige. Var han måltavlan? Ingen vet med säkerhet vem som sköt, och varför.

Boken har inte svaret på den frågan, men på många andra. Den väcker också viktiga frågor, lämpade för seriösa samtal. Frågor om värderingar och attityder i vår tid, och i vår tids kristenhet. Vid horisonten hopas moln som påminner om 1930-talets Europa. Kan ovädret förebyggas? Kan vår tid fostra livräddare av Perwes kvalitet?

Foto: Pressbild