Elisabeth Sandlund: Samvetsfrihet mer än en abortfråga

Uppgifterna om att den amerikanska lobbyorganisationen Alliance Defending Freedom stöder den svenska barnmorskan Ellinor Grimmark i hennes kamp ger dem som vill förneka sjukvårdspersonal och andra rätten att följa sitt samvete rejält med vatten på sina kvarnar: "Vad var det vi sa? Frågan om samvetsfrihet drivs bara som ett medel för att urholka svensk abortlagstiftning."

Det är en helt felaktig slutsats. Det spelar ingen roll om inhemska och utländska antiabortorganisationer ställer sig bakom ansträngningarna att få Sverige att godta samvetsfrihet.

Helt visst påverkas debattklimatet - men inte sakfrågan.

Samvetsfrihet handlar inte enbart, inte ens i första hand, om att enstaka barnmorskor vill få möjlighet att arbeta i det yrke de valt – där stor brist på personal råder – utan att tvingas medverka vid aborter. Det handlar om en mänsklig rättighet att lyssna till samvetets röst och handla i enlighet med vad den bjuder.

I den värld och tid vi lever i dag behöver vi fler människor på alla samhällsområden som inte slår dövörat till, som är beredda att följa sitt samvete oavsett konsekvenser.

När det går att lösa problemet praktiskt måste möjligheterna tas till vara, så att den barnmorska vars samvete slår bakut när ett ofött barns liv ska släckas fortfarande kan fortsätta utföra alla de andra uppgifter som ingår i yrkesrollen.

Så klarades frågan av för otaliga unga män på den tiden vi hade allmän värnplikt. Den som av samvetsskäl inte ansåg sig kunna bära vapen fick annat att göra under lumpen, regler som kanske snart måste dammas av.

Journalister är vid sidan av präster den enda yrkesgrupp som har fastslagen samvetsfrihet. Den journalist som beordras utföra ett uppdrag som strider mot vederbörandes samvete har avtalsenlig rätt att neka utan att därmed riskera avsked. Den präst som av ett eller annat skäl inte anser sig kunna viga ett par - oavsett kontrahenternas kön – har motsvarande rätt att lämna över uppgiften till en kollega.

Frågan om samvetsfrihet är extra brinnande i vården, där det till slut handlar om liv och död. Ju fler vårdanställda som är lyhörda för samvetets röst, desto bättre.

Skulle frågan om aktiv dödshjälp i Sverige på allvar aktualiseras - vilket i sig vore en stor olycka - kommer samvetsfriheten omedelbart i rampljuset. Kan någon på allvar tro att varje läkare som anser att det strider mot samvetet att påskynda döden med hjälp av läkemedel, vare sig de injiceras av doktorn eller skrivs ut på recept, ska tvingas sluta sitt arbete? Eller att varje medicinstuderande under utbildningen ska tvingas lova att han eller hon inte kommer att väja för att utföra dödshjälp?

Parallellen är uppenbar. När den nuvarande svenska abortlagstiftningen infördes uttalades tydligt i förarbetena att ingen­ vårdanställd skulle tvingas medverka vid aborter. Det var så självklart att det inte skrevs in i lagen, en försummelse som Ellinor­ Grimmark och andra nu måste leva med.