VAL 2018 – TRO SOM TILLGÅNG
Den som är optimistiskt lagd och som delar uppfattningen att idéburna aktörer, däribland kyrkor, behöver få spela en större roll inom välfärden kan börja glädjas nu. Enigheten mellan de politiska partierna i denna fråga är, som framgår av genomgången i nyhetsplats i Dagen, närmast rörande. Utan undantag sjunger partierna de ideella aktörernas lov och försäkrar att de är viktiga och bör få större betydelse.
Men innan applådåskorna bryter ut behöver vi fundera över om detta är något annat än läpparnas bekännelse.
Hade politikerna velat åstadkomma en förändring av villkoren som på allvar öppnat dörrarna för idéburen verksamhet kunde det ha skett för länge sedan. I stället finns många exempel på hur stelbenta regler slagit ut just de aktörer som man säger sig vilja värna. Ibland har det handlat om ett ensidigt fokus på prislappen utan hänsyn till kvalitetsaspekter, ibland om omformuleringar av kraven i upphandlingen. De försök som gjorts med IOP (idéburet offentligt partnerskap), partnerskap mellan offentlig sektor och ideell aktör som går vid sidan av Lagen om offentlig upphandling med alla dess stränga direktiv, är lovande men har ännu inte nått någon omfattning att tala om.
Läs också: Röda korset: Spelreglerna måste ändras
Ett är säkert, den idéburna sektorn kommer inte att växa av sig själv.
Det kommer inte att ske ens om framför allt Vänsterpartiets men även Socialdemokraternas dröm blir verklighet om ett Sverige där den privata företagsamheten stampats ut från välfärdsområdet. Vinstdrivande, ideella och offentliga aktörer ha alla bidrag att komma med till den sektor som vi alla, oavsett ålder och omständigheter, är beroende av för vårt välbefinnande.
Om honnörsorden för välfärden får vara kvalitet i verksamheten och valfrihet för individen är det uppenbart att ideella organisationer har mycket att tillföra. I fråga om kvalitet handlar det inte bara om lokaler som uppfyller alla tänkbara krav och god personalbemanning utan om kvaliteter på en djupare nivå med värderingar som bas. Och vill man uppnå en verklig valfrihet måste det vara möjligt att exempelvis starta och driva boenden för personer med funktionsnedsättning eller för äldre där den kristna tron genomsyrar verksamheten.
Därför är det ingen framkomlig väg att som Sverigedemokraterna hävdar att välfärdsengagemanget måste hållas åtskild från den ideella verksamheten. Då är det faktiskt ingen större vits med att uppmuntra civilsamhället.
Optimisten har som sagt anledning att glädjas över svaren i enkäten. Pessimisten landar sannolikt i att det inte blir någon skillnad den här mandatperioden heller.
Men låt oss hoppas att den nya regeringen, hur den än kommer att se ut, tar chansen att sätta kraft bakom orden.
Det skulle innebära att den i en tät och lyhörd dialog med de ideella organisationer som vill bli välfärdsaktörer utformar ett regelverk som verkligen gör skillnad. Det är viktigt, inte i första hand för organisationerna som sådana, utan för alla medborgare och för det svenska samhället.
Läs också: Så tycker varje parti om civilsamhället