Joakim Hagerius: Migrationsverket är ute på gungfly

Med det nya rättsliga ställningstagandet från Migrationsverket, från december 2018, såg det lovande ut för asylsökande konvertiter, människor som lämnat islam för annan övertygelse. En förhoppning som verkar komma på skam om man ska ta Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer på orden.

I verkets egen skrivelse om metoder för prövning då religion och konversion åberopas som asylskäl står det med all önskvärd tydlighet att ”det ska göras en noggrann utredning av religionens betydelse för den sökande, och vilket uttryck den tar sig både i Sverige och hur den kommer att ta sig vid ett återvändande till hemlandet”.

Nyckelorden är ”för den sökande” och ”vilket uttryck”. Den rimliga tolkningen är att det är den sökandes erfarenhet och handlingar som ska vara avgörande för om tron som åberopas ska bedömas som genuin.

Det är den troendes liv snarare än kunskapsnivå som ska prövas. Och detta är en viktig precisering som visar på en förståelse för religion och tro.

I en intervju i Dagen (22 januari) säger Fredrik Beijer att konvertiter som lämnat islam inte utvisas till Afghanistan. Det är ett anmärkningsvärt uttalande som går på tvärs mot de många vittnesbörden om motsatsen som kommer från präster, pastorer och diakoner. Migrationsverket har i dessa fall gjort en annan bedömning och kommit till slutsatsen att de som åberopat konversion som skäl för asyl ”inte kommer ha ett behov av att manifestera sin kristna tro”, säger Beijer.

Läs mer | Migrationsverket: ”Vi utvisar inte kristna afghaner”

Uttrycket avslöjar basal brist på kunskap. Att inte anses ha behov av att manifestera sin kristna tro är en självmotsägelse. Kristen tro är ett liv. Tro uttrycks i handling. Kan det sägas enklare? Tydligare? Det är något som Sveriges kristna råd har framfört upprepade gånger utan att det verkar fästa hos Migrationsverket. Eller hör man det man vill höra, ett selektivt lyssnande på expertis?

När Dagen konfronterar Migrationsverkets rättschef med att det ju faktiskt utvisas konvertiter blir svaret: ”Det ligger i betraktarens öga, vi bedömer att de inte är konvertiter, för då skulle vi inte ha utvisat dem”.

I betraktarens öga!? Migrationsverkets egen rättsavdelning skriver ju att de ska ske en noggrann utredning utifrån den sökandes perspektiv, då är det utifrån dennes ögon som handläggarna ska se hur världen ser ut, inte tvärtom.

Nu påstår inte Migrationsverket att människor bluffar, enligt Beijer, nej: ”Vad vi säger är, det här är inte så genuint att det kommer att vara beständigt.”

Hur ska man förstå det? Om en människa har konverterat från islam till kristen tro och i processen vittnat om andlig erfarenhet av Jesus Kristus, genomgått en längre tids kristendomsundervisning, gjort ett offentligt ställningstagande, låtit döpa sig och under tiden blivit integrerad i en församlings sociala liv och gudstjänstfirande – hur ska då någon bedöma kvaliteten i tron, om den blir beständig eller inte? Vem kan avgöra det? På vilka grunder? Och vad är tidsperspektivet för denna beständighet? Fredrik Beijer blir svaret skyldig.

Läs mer | Anders Eriksson: Vem avgör vem som tror?

Att Migrationsverkets högste rättschef dessutom argumenterar med tomma cirkelresonemang är inte förtroendeingivande. Att domstolarna följer Migrationsverkets bedömning och att Migrationsverket tar detta som intäkt på deras egen bedömnings riktighet blir närmast en självuppfyllande profetia.

Att Beijer inte känner till någon enda som drabbats av förföljelse eller trakasserier efter avvisning beror helt enkelt på att varken Migrationsverket eller annan myndighet gör någon systematisk uppföljning.

Rättsläget är färdigutrett anser Beijer. Måhända är det så. Men en lagtext tolkas utifrån för tiden gällande direktiv. Och så länge Migrationsverkets rättschef och verkets handläggare inte får ett nytt politisk direktiv som kan prövas i domstol och skapa ett nytt prejudikat, får vi leva med de stolligheterna som rättschefen ger uttryck för.

Det behövs ett tryck i Sveriges riksdag och utskott för att dessa frågor ska ges nya direktiv och tolkningsmöjligheter. Där ligger nu bollen. Frågan är vem som tar upp den och passar den vidare så att Migrationsverkets kan slå in på annan väg.