Joel Halldorf: Plågsamt att se Stefan Löfven svarslös om grov brottslighet

Stefan Löfven famlade efter förklaringar till den allt brutalare brottsligheten, och det var tyvärr plågsamt att se. SVT:s Anders Holmberg upprepade sin fråga gång på gång: Vad beror det på att Sverige har fått en så grov brottslighet? Men han fick inga svar. Det hedrar visserligen statsministern att han inte ville svara ”det är invandrarnas fel”. Men i en så allvarlig fråga måste den högste ansvarige kunna inge trygghet genom att visa att regeringen har gjort läxan och har analysen klar för sig.

I dagens debatt om kriminalitetens orsaker ställs ofta två alternativ mot varandra: är det invandring eller fattigdom som är orsaken? Eller – i en slags kombination av de två – beror den höga brottsligheten i invandrartäta, utsatta områden på fattigdomen och arbetslösheten här?

Att materiella förklaringsmodeller dominerar i ett materialistiskt land som Sverige kommer inte som någon chock. Men den senaste forskningen pekar i en annan riktning.

Per-Olof Wikström är professor i kriminologi i Cambridge och författare till en rad inflytelserika böcker. Hans forskarteam har följt hela 700 ungdomar under tio års i ett försök att lösa brottslighetens gåta. Deras slutsats är att socioekonomiska faktorer inte är så viktiga som vi ofta tror. Många kriminella kommer visserligen från ekonomiskt svaga miljöer, men de allra flesta med sådan bakgrund blir trots allt inte brottslingar. Vad är det då som gör att vissa ändå väljer den banan?

Svaret är enkelt: det handlar om etik. Unga kriminella har fostrats i miljöer utan god moral, och har därför lättare att själva bryta mot lagen. Detta får konsekvenser för hur man ser på brottsbekämpning. Naturligtvis har fler poliser och ett effektivt rättsväsende sin plats. Men det kommer aldrig gå att hålla efter brottsligheten med piska, utan det är nödvändigt att också arbeta förebyggande. Någon quick-fix finns tyvärr inte – att återuppbygga etik tar tid. Men Wikströms Cambridge-team förklarar hur: "Det mest effektiva sättet att förändra unga människors kriminalitet är 1) genom åtgärder som påverkar deras moraliska utveckling och förmåga att utöva självkontroll; och 2) genom åtgärder som påverkar de moraliska normerna i de sammanhang där de finns." (Breaking Rules)

De pekar framför allt ut familjen och skolan som de institutioner där etiken grundläggs, och där samhället behöver satsa om man vill förebygga brott. Familjerna behöver få stöd av stat och det goda civilsamhället, så att deras fostran blir starkare än gängens.

För minnesgoda Dagen-läsare är detta knappast någon nyhet. Ungdomsbrottsligheten var en stor fråga när tidningen startade, och Lewi Pethrus hade sin analys klar. I en ledare från 1947 skrev han: ”Tänk om man i allt sitt bestyr med ungdomen ville börja räkna med föräldrarnas och hemmets betydelse för barnen och det uppväxande släktet.”

Sjuttio år senare famlar politiker fortfarande efter svar. Kanske kan det vara läge att lyssna till forskningen – och till Lewi Pethrus.

Läs också Andreas Carlson (KD): Ingen föds till att bli kriminell – men i vissa områden är det nära