Joakim Hagerius: Äktenskapet är inte bara till för två

Går det att diskutera äktenskapet utan att kyrkor går sönder? Såväl i Svenska kyrkan som en del frikyrkor har äktenskapsfrågan mest skapat split och splittring de senaste decennierna. Den världsvida metodistkyrkan med 13 miljoner medlemmar håller på att dela upp sig i två olika samfund på grund av olika syn gällande samkönade vigslar.

Teologen och prästen Emma Audas har nyligen disputerat med avhandlingen "Det heliga äktenskapet" (Artos) i Åbo. Här synar hon Evanglisk-lutherska kyrkans officiella dokument, för att undersöka den finska kyrkans äktenskapssyn. Till Vasabladet kommenterar Audas att kyrkans vigselpraxis fokuserar för mycket på "kärleksrelationen mellan makarna och på tvåsamhet. Det är ett problem" (16/1).

Ett annat dilemma är att äktenskap har i den kyrkliga debatten nästan uteslutande handlat om kön. Det är självfallet en viktig fråga, men nu har ämnet blivit så infekterat och polariserat att det nästan inte går att tala om annat när äktenskap kommer upp. Men det finns betydligt mer att reflektera över.

Audas vill utmana den romantiserade bilden av äktenskapet, att gifta par blir isolerade enheter som mest fokuserar på sig själva. I stället är en viktig tanke i hennes forskning att äktenskapet är till för att tjäna någonting utanför sig själv.

Det kan möjligen låta lite ovant och rent av som en ny tanke om äktenskapet. Men så är det inte. Det är snarare en återupptäckt av ett perspektiv som länge funnits men som i vår individualistiska och romantiska tid inte fått den uppmärksamhet som det borde ha fått. Äktenskapet som en samhällsinstitution är ingen ny uppfinning.

I kyrkliga handböcker finns en avdelning om vigselgudstjänsten, och i ett av gudstjänstens inledande moment beskrivs vad ett äktenskap är. Utifrån denna grund frågar förrättaren sedan om löften och parternas ja. En vanlig version inleds med orden: ”Äktenskapet är en gåva från Gud.” Sedan följer ord om hur denna gåva är till stöd i ljusa och mörka dagar, att leva som man och hustru är att leva i förtroende, trohet, kärlek och delat ansvar. Allt leder fram till den avslutande meningen: ”Så kan hemmet bli en trygg plats för gemenskap och ge kraft att tjäna medmänniskorna”.

Dessa summerande ord om äktenskapets mening behöver nyupptäckas. Det behövs ett vitaliserande samtal som fördjupar synen på äktenskap i dag, som samtidigt utmanar gängse romantiserade föreställningar och som ger den livslånga relationen en större mening än enbart tvåsamheten. Kan Emma Audas forskning fungera som en tändande gnista för ett samtal om detta i kyrkor och församlingar runt om i vårt land så är det en brand som gärna får sprida sig.