Det sägs att sociala medier sliter sönder oss, men de kan också föra oss närmare varandra. Joachim Elsander var en sådan samlande kraft under hela sitt liv, och särskilt det sista året. Hans uppriktighet efter cancerbeskedet fick människor av alla sorter att stanna upp och lyssna. "Jag får meddelanden från allt från sverigedemokrater till vänsterpartister", konstaterade han.

Hans facebook- och twitterkonton blev en predikstol som nådde tusentals. Men inte genom tvärsäkerhet, slagkraftiga formuleringar eller vassa åsikter – egenskaper som annars drar oss till profiler på nätet. Hos Elsander var det annorlunda. Hans liv blev ett vittnesbörd om att vara kyrka i en digital tid.

I Elsanders bloggtexter, nyss utgivna i bokform med titeln ”På väg” (Marcus förlag), framträder fyra viktiga egenskaper för vår tid. Han var närvarande, trygg, ärlig och ömsint.

När han skrev sin första bloggpost år 2007 berättade han att han ville vara en kolportör i en postmodern tid. Han drevs av en längtan av att vara där människor är. Att delta i samtal och brottas med de frågor som vår tid kämpar med.

Detta är en så viktig egenskap i dag, när sjunkande medlemstal riskerar göra kyrkan ängslig och inåtvänd. Elsander ville alltid ut: Han sökte dialog och satte sig själv på spel. Hans förkunnelse handlade inte om att presentera facit, utan om att söka sanningen tillsammans med andra.

Hans starka gudsrikesvision skyddade honom från frestelsen att reducera evangeliet till ideologi. För honom var Guds rike alltid större än våra åsikter, därför kunde han gå in i samtal med en genuin öppenhet. Men det gjorde honom inte till en vindflöjel som bara anpassade sig efter det sammanhang han råkade vara i.

Läs också Joachim Elsander är död - somnade in med familjen runt sig

Hans tro hade ett sådant djup att han kunde vara trygg utan att vara tvärsäker. Denna paradox blev tydlig i hans samtal med SvD:s Kristina Lindh, där han bland annat sa: "Nåd handlar om vila. Livet går inte ut på att jag presterar eller är duktig utan att jag vilar i att det är Gud som bär och att hans kärlek räcker. På twitter är det många som tycker att jag har så stark tro. Det har jag inte. Men jag vet att när jag är ledsen och faller, då tar nåden emot."

Denna trygghet var hans grund då han ställde ärliga frågor om tron, kyrkan och livet. Han var en pastor som förkunnade genom att fråga. Genom åren initierade han samtal om karismatik och helveteslära, församlingens kallelse och så småningom också döden.

På detta sätt förnyade han den frikyrkliga missionen. Hans förebilder var 1800-talets kolportörer, de kringvandrande skriftspridarna. Han tog emot facklan från dem, och förde den vidare på ett nytt sätt i en ny tid. Elsander var en evangelist som förstod att i vår tid är det inte konsekvens och logik utan ärlighet och mystik som når fram till människors hjärtan.

Frikyrkliga helgon finns i olika format: den trofasta bönetanten, den djärva missionären och den karismatiske predikanten. Joachim Elsander var ingen av dessa. Men han var ett helgon – ett helgon för vår tid. I en värld som är mätt på ord men hungrar efter äkthet förkunnade han med sitt liv, ända in i döden.

Det var just därför han skar han rakt genom polarisering och likgiltighet. Han byggde broar där allt fler försöker resa murar. Till och med i den digitala värld som är så präglad av polarisering, grupptänkande och splittring kunde han vara en samlande kraft. När vi ser på hans liv kan vi lära oss hur man lever ömsint, mitt i en våldsam värld.

Vila i frid, Joachim. Och tack för allt du gav.

Läs också Döden blev Joachim Elsanders sista predikan