Andlig mognad är också för morgontrötta 

Hur formas en kristen till att bli ständigt mer präglad av andlig mognad? Förra veckan skrev jag om olika teologer och författare som tagit sig an ämnet genom de senaste femtio åren, bland dem nämnde jag John Ortberg.

Öyvind Tholvsen

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

Det finns dock en utmaning med många av dessa böcker som Johns fru, Nancy Ortberg, författare, förkunnare och kristen ledare, påtalade i tidningen Christianity Today för ett bra tag sedan i en artikel som kan få ge lite tröst till många av oss. Under rubriken Jesus didn’t journal – Jesus förde ingen bönejournal – beskriver hon hur det mestadels är introverta personer som skriver om andlig formation. Hennes man är hennes närmaste exempel. Och som för alla andra bär också dessa författare med sig sina egna perspektiv på det ämne de tar sig an.

På detta sätt blir andlig fördjupning ofta enbart förknippat med tystnad, regelbundenhet och avskildhet. Och som Nancy Ortberg skriver: ”Det måste ske på morgonen.” ”Det måste vara minst 30 minuter för att räknas och 45 var bättre […] och du behövde hitta ett ’ödmjukt’ sätt att låta alla få veta att du haft din stilla stund. ’När jag läste Amos i morse…’”

För en pastor som är avskild att ägna sig åt Ordet och bönen för att kunna ge andlig vägledning är dessa vanor rimliga även för en extrovert person. Men för den som vill vara en helt vanlig lärjunge, inträffar det som Knut Tveitereid, mannen bakom Minutbibeln, beskriver som att man kommer i ett ständigt minusförhållande till Bibeln, bönen och till slut tron. Det riskerar bli en destruktiv spiral av känslor av tillkortakommanden.

Øyvind Tholvsen: Är din församling beredd på att plötsligt få trillingar?

För en del av oss är inte som John Ortberg. Vi är impulsiva, älskar multitasking och får energi och växer i mognad främst i möten med andra och tillsammans med andra. Som pastor har jag lyssnat till alltför många berättelser från människor som känner sig nedslagna över sina misslyckade försök att leva efter fasta rutiner baserade främst på läsning.

Men det jag också registrerar är att många av dem trots detta är mogna kristna som är djupt rotade i Gud och hans evangelium. Det är bara det att Gud också har använt andra medel för deras andliga fördjupning. Som alla samtal i smågruppen de varit del av. Som all god förkunnelse de tagit del av. Som all bibelläsning på alla dygnets olika tider – förutom tidigt på morgonen.

Och som alla starka upplevelser som dessa fått när de jobbat hårt tillsammans med andra och multitaskat sig genom exempelvis en loppis som gav 65 000 kronor till vattenprojektet för att hjälpa flyktingar från Sudan. Efteråt är de måhända helt slut som om de gått igenom ett hårt träningspass. Och i samtalet får jag som ledare bedyra att det är precis vad de varit med om: Ett träningspass där de övat också sina andliga muskler till mer av den ”uthållighet vi behöver för att göra Guds vilja och få vad han har lovat,” som det står i Hebreerbrevet 10:36.

Sedan får jag också uppmuntra dem att också finna den dagliga stunden med Jesus. En stund när det passar dig bäst på dagen, och där man alltid läser minst en vers i Bibeln. Genom att sätta ribban lågt kan vi hjälpa alla flexibla, multitaskande och extroverta att komma in i ett plusförhållande till Gud själv. Det dåliga samvetet leder oftast enbart till fruktlösa försök att lyfta sig i kragen.

Eller som fem studenter i Mongoliet som delade på en enrumslägenhet sade till den svenska missionären: Kan vi ha vår stilla stund och läsa och be tillsammans i stället? Det är så svårt att hitta en tyst plats i vårt rum.

Läs! Be! Tillsammans och själv. På morgonen eller på kvällen. En minut ena dagen och tre timmar den andra dagen. Fördjupa livet genom att lyssna in Guds röst rakt in i den vardag och den personlighet som är din.

Øyvid Tholvsen: Från estrad till lönnkammare – den verkliga vägen till trovärdighet

Men några saker måste vara gemensamma för alla oss som vill bli lärlingar till Jesus. Vi behöver se att andlig fördjupning inte sker spontant, utan måste planeras in. Krafterna som verkar i motsatt riktning är troligen starkare i dag än någonsin genom otaliga distraktioner som behöver avslöjas och begränsas. 

Församlingsgrundaren och författaren John Mark Comer är kanske den av de som skriver om andlig fördjupning som tydligast tar höjd för att människor är olika. Han betonar att alla lever efter en medveten eller omedveten livsregel som gör att vi blir de vi blir. Därför behöver också alla, oavsett personlighetstyp, forma livsregler som skapar de bästa kontaktytorna mot Gud och som möjliggör att vi fortsätter att formas att bli de människor vi och Gud vill att vi ska bli.

Nancy Ortberg avslutar sin tänkvärda krönika: ”Vi tar till oss de många olika sätt som finns för att vår själ ska få växa och mogna. Utan att välja bort eller rangordna, använder vi både avsiktliga och oväntade källor för att förankra vår själ hos en god, mäktig och tålmodig Gud. Och det är god vård av själen – för både extroverta och introverta.” Lika mycket som ledarskap och frikyrkligt gudstjänstliv inte får beskrivas i mallar som exkluderar introverta och eftertänksamma, behöver andlig fördjupning beskrivas på sätt som inkluderar extroverta och multitaskande.

Detta är del tre av tre i ledarsidans sommarserie om andligt växande. Del ett finns här och del två här.