Ledare

Frida Park: Mer än lovligt fel om tro nu igen, Perlenberg

“Journalistiskt haveri” anklagar GT:s kolumnist Csaba Bene Perlenberg mig för.

Att tro är något djupt, fundamentalt, förenat med ens innersta väsen.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

“Journalistiskt haveri” anklagar GT:s kolumnist Csaba Bene Perlenberg mig för efter att jag i en ledartext (5/5) raserat hans vobbliga halmgubbebygge kring kristnas syn på bön och huruvida kristna som tror på bön är lämpliga som folkvalda politiker (GT 2/5).

Jag välkomnar samtalet om religionens plats i samhället. Men för att ett sådant samtal ska bli det minsta konstruktivt förutsätter det att parterna ärar generositetsprincipen – att man läser och tolkar sin meningsmotståndare välvilligt. Detta kan man inte ens med bästa vilja hävda att Csaba Bene Perlenberg lyckas med i sitt svar i GT (6/5).

Eftersom jag inte bara tror på bön, utan även på Jesu ord om att inte kasta pärlor för svin, inser jag att det nog inte är mödan värt att reda ut alla medvetna missförstånd Perlenberg plitat ned i sin kolumn. Däremot kan det finnas en poäng i att försöka förstå vad Perlenberg, och sådana som lånar sig till samma typ av argumentation, bekänner sig till för ideologiskt överbygge.

Varför rider dessa liberaler ut, likt hängivna apostlar, i strid mot religiös tro? “GT:s opinionsbildning för ett liberalt och sekulärt samhälle fortskrider enligt plan”, skrev Perlenberg när han i sociala medier delade min artikel. Perlenberg verkar tro att ett sekulärt samhälle skulle vara liberalt. Han kunde inte ha mer fel.

En liberal demokrati och en sekulär stat är något även tidningen Dagen förespråkar. En stat som bygger på mänskliga rättigheter och inte gör åtskillnad mellan olika trosåskådningar. För det senare har vi bland annat våra konstantinska skäl.

Tron på det sekulära samhället är något helt annat. Det första misstaget är att blanda ihop “samhälle” och “stat”. Samhället är större än staten. Samhället är du och jag, familjerna, näringslivet, organisationer, församlingar – och staten. Att predika det sekulära samhällets överhöghet innebär i praktiken att alla religiösa uttryck ska bannlysas från gator och torg, förpassas till katakomberna och ersättas med ateism – en strävan som ofta uttrycks i termer av det bedrägliga “religion är privat”. Ett sådant drömsamhälle har provats tidigare i historien. Men jag har svårt att tro att Perlenberg på allvar förespråkar ett Gulag 2.0.

Att ickereligiösa ska definiera religionens beskaffenhet och betydelse för de religiösa är en vanligt förekommande svensk folksport. En tro är inte en kavaj du tar på dig till söndagsgudstjänsten och sedan hänger undan i garderoben inför arbetsveckan. En tro är inte heller en åsikt som kan ändras likt en vindflöjel allt efter hur opinionsvindarna blåser. Att tro är något djupt, fundamentalt, förenat med ens innersta väsen. Kanske borde Perlenberg läsa Kar de Mumma: Det är bättre att veta att man är troende än att tro att man är vetande.

Jag vet att jag skrev att jag skulle ignorera alla märkligheter Perlenberg lyckas klämma in i sin text men jag kan ändå inte låta bli att kommentera det som föranleder att han slår fast att min ledartext är ett journalistiskt haveri. Perlenberg hävdar att allt ska vila på “vetenskaplig och medicinsk grund”. Det framgår inte hur det går ihop med det liberala samhälle, det som Perlenberg så gärna vill se, vars grundsten är de mänskliga rättigheterna.

För faktum är att ingen av dessa vilar på vetenskaplig eller medicinsk grund. De är sprungna ur kristen etik.

Frida Park

Frida Park

Frida Park är opinionsredaktör på Dagen.

Tycker du att det här behöver läsas av fler?

QR-kod för Swish-numret. Att den kristna rösten i samhällsdebatten är viktig?
Hjälp oss att nå längre genom att swisha en valfri summa till DagenVision.
Swishnummer: 123 427 57 07 – märk din gåva DagenVision.
Vill du veta mer om DagenVision?
Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig