Frida Park: Även i kyrkan måste vi vara redo för svaret: "Han slår mig"

Wilma var bara 17 år när hon mördades och styckades av sin svartsjuke pojkvän. Den 23-årige mannen dömdes i går av Uddevalla tingsrätt till livstids fängelse för mord och brott mot griftefriden.

Emma var glad och öppen tills hon träffade sin nye pojkvän som inskränkte hennes vardag, kontrollerade, förnedrade och misshandlade henne och till slut dödade henne. Emmas mamma sa i en intervju i Expressen: ”Hon blev kär i fel människa, det blev hennes död.”

Lotta träffade en kille på nätet som med tiden visade sig vara sjukligt svartsjuk. Det tog bara fyra månader tills hon dog av brutal misshandel, efter att ha blivit slagen medvetslös så att hon blivit hjärndöd.

Under 2019 misshandlades 16 kvinnor till döds av en närstående. 2018 var antalet 22. Långt många fler lever i destruktiva förhållanden där de misshandlas fysiskt och psykiskt. Mörkertalet är stort eftersom många inte vågar anmäla.

Det börjar sällan med ett slag. Långt oftare börjar det med vad som ser ut som rörande omsorg men som egentligen handlar om kontroll. Sakta men säkert inskränks flickors och kvinnors frihet att röra sig, att klä sig enligt egen vilja, att ha kontakt med vänner och familj. Till sist är de fångade i en dödligt farlig relation med väldigt få utvägar.

Enligt Nationellt center för kvinnofrid är det största bakomliggande motivet till dödligt våld mot kvinnor mannens behov av kontroll över kvinnan och svartsjuka. Mordet sker som en kulmen på en lång period av våld och hot. Männen har ofta depression eller ångest och är ofta påverkade av alkohol. Brottsplatsen är i 80 procent av fallen hemmet. "Mitt hem är min borg" har för dessa kvinnor en ohygglig innebörd.

Läs också Maken bröt ner henne i åratal - församlingen såg inget

När vi nu befinner oss i en pågående pandemi, där många är hänvisade till en vardag innanför hemmets fyra väggar blir kvinnor i destruktiva relationer eller hederpräglade miljöer än mer ensamma och utsatta.

Vad kan göras? Förutom att de män som lider av psykisk ohälsa, kontrollerande beteende och missbruk av något slag behöver söka och få adekvat hjälp måste vi i kyrkan våga tala högre om kvinnosyn, jämställdhet och sunda relationer.

Genom kyrkan har många kunnat få hjälp och stöd – en räddning från död till liv, bokstavligen. Men kristna sammanhang är inte förskonade från män som hatar kvinnor: Kristen profil som köper sig tillgång till en kvinnas kropp; ledare i kyrkan som talar om sex innanför äktenskapet och utnyttjar minderåriga sexuellt; fina kristna makar och pojkvänner slår sina fruar och flickvänner gula och blå på ställen som inte syns innan de går till söndagsgudstjänsten. Anar någon hur det värker, på blånande lemmar och i trasigt hjärta, under de lång­ärmade blusarna eller höghalsade polotröjorna? Frågar någon?

Redan i dag kan vem som helst av oss få göra skillnad för någon. En bra början hade kunnat vara att faktiskt ställa frågan i kyrkbänken, i kassakön, i lekparken eller på bussen och ha beredskap för svaret som kan komma: ”Han slår mig”.

Läs även Soheila Fors: Vi är de misshandlade kvinnornas enda hopp under isoleringen