Att bistå sina medmänniskor med själavård är alltid en viktig uppgift för präster och pastorer. Den är inte mindre angelägen just nu när många upplever att livet har ställts på sin spets. Att få samtala med en insiktsfull person i förvissning om att det som sägs inte kommer att föras vidare kan bokstavligt talat vara skillnaden mellan liv och död för den som befinner sig i kris.
Därför är det angeläget att frågan om hur själavård och bikt under tystnadsplikt kan genomföras när det inte är möjligt att träffas fysiskt blir belyst så att ingen tvekan råder och ingen av parterna behöver känna sig otrygg. Prästen Susanne Åström har rätt när hon i intervjun på nyhetsplats efterlyser ett systematiskt arbete för att identifiera risker och sårbarhetsfaktorer med digital själavård.
