Urspårad religion får svåra konsekvenser

Det bestialiska mordet på den franske läraren Samuel Paty kan inte definieras som något annat än ett terrordåd. Frankrikes reaktion är kraftfull. President Macron har förklarat att inga medel ska skys i jakten på islamistiska extremister som i likhet med gärningsmannen inte accepterar den yttrandefrihet som är en grundbult i ett demokratiskt samhälle. I den muslimska världen eskalerar reaktionerna med grova personangrepp på Macron och krav på handelsbojkott av franska varor. Mönstret känns igen från tidigare liknande konflikter, inte minst den som följde på Jyllandspostens publicering av karikatyrer av profeten Muhammed för 15 år sedan, som drabbade bland annat dansk-svenska Arla hårt.

När den franska Stockholmsambassadören Etienne de Gonneville intervjuades i SVT:s Agenda i söndags vände han sig med kraft mot att diskutera dådet i termer av yttrandefrihet och dess gränser. “Diskussionen handlar om en terrorhandling. Inte om förmodad hädelse,” förklarade han och varnade för att gå i den fälla som islamisterna gillrat.

Ambassadören har både rätt och fel. Rätt såtillvida som att mordet på Paty är ett uttryck för islamistisk terror, precis som attentatet mot tidskriften Charlie Hebdo i Paris januari 2015 eller för den delen dådet på Drottninggatan i Stockholm två år senare. Någon annan definition är inte möjlig och Frankrike är i sin fulla rätt – ja, har i själva verket skyldighet – att ingripa mot de kretsar där liknande våldshandlingar kan förmodas planeras. Fel i bemärkelsen att det också handlar om yttrandefrihet, om vikten att värna den demokratiska rättigheten att uppmärksamma och utmana företeelser också på religionens område, även om gränsen för kränkning och det som kan klassas som hädelse överskrids. Lämpligheten i uttryckssätt kan och får ifrågasättas. Men hur upprörda människor än blir kan det självfallet aldrig rättfärdiga ett blodigt gensvar av det slag som krävde Samuel Patys liv.

Turkiets president Erdogan väljer att se Frankrikes åtgärder som ett generalangrepp på muslimer av alla slag, inte som en ansträngning att stoppa de våldsbejakande uttrycken för islamism som det borde ligga också i den muslimska världens intresse att motverka. “Frankrike är ett muslimskt land”, förklarade ambassadören i SVT:s intervju, och hänvisade till att någonstans mellan fyra och åtta miljoner franska medborgare har muslimsk härkomst. “Det är de franska muslimerna vi lyssnar till”, betonade han. Och samtalet föregicks av filmklipp som visade en upprörd fransk imam som krävde krafttag mot islamisterna som förleder muslimska ungdomar.

Detta sätter fingret på vikten att inte låta den urspårade form av islam som tar sig uttryck i politisk islamism och terror definiera religionen som sådan. Också den kan och bör kritiseras och bemötas men på helt andra grunder. En glidning mot uppfattningen att våldsdåd är en oundviklig följd av islam och i förlängningen att varje muslim därmed utgör ett potentiellt hot måste motverkas, samtidigt som allt som kan göras görs för att förhindra nya terrorattacker, i Frankrike och på andra håll.

[ Läs mer: Massiva protester mot Macron efter uttalande om islam ]

[ Läs mer: Macrons franska dilemma är även vårt ]