Ledare

Skulle Migrationsverket skicka ut min dotter också?

Okunskap och oförskämdhet blir en livsfarlig kombination när myndigheter ska bedöma tro

Hon kan inte uttrycka sin tro i ord. Men hon vet vad som är det viktiga – att hon är älskad av Gud, att hon älskar Jesus och att hon har viktiga uppgifter att fylla i kyrkan. Så brukar jag berätta om min dotter Ulrika. Jag brukar tillägga att jag ibland är avundsjuk på hennes enkla och självklara tro, som inte kompliceras av teologiska spetsfundigheter och ordrika diskussioner i tal och skrift.

Ulrika fyller 38 år på fredag. Hennes muntliga språk är som ett mycket litet barns även om hon med varierande framgång använder andra metoder att kommunicera. Hon förstår oändligt mycket mer än vad hon kan uttrycka. Hamnade hon i samma situation som Isak och av en myndighet med makt över död och liv skulle avkrävas besked om vilken gren av kristendomen hon tillhör, syftet med dopet och vad som är centralt för läran, skulle hon stå sig slätt. Kanske skulle hon lägga handen på hjärtat och peka på en bild av Jesus för att försöka få dessa frågvisa främlingar att inse att hon älskar Honom och att det är därför hon är kristen. Sannolikheten är stor att hennes dom skulle bli likartad den Isak fått av Migrationsverket – att “det är av bekvämlighet och social gemenskap som du har sökt dig till kyrkan”.

Är detta den människosyn vi vill att våra myndigheter ska tillämpa?

—  Elisabeth Sandlund

“Av bekvämlighet”. Smaka på de orden. De vore oförskämda om de riktade sig till min dotter. När de används för att karaktärisera en man med medfödd intellektuell funktionsnedsättning som straffats med 150 piskrapp därför att han tittat på kristna tv-program och blivit tvungen att amputera ett ben, är de en förolämpning av grövsta slag. De borde få också den som hävdar att svensk migrationspolitik måste vara restriktiv att känna ett styng i hjärtat. Är detta det land vi vill leva i? Är detta den människosyn vi vill att våra myndigheter ska tillämpa?

Det är ingen nyhet att handläggarna på Migrationsverket alldeles för ofta visar en bottenlös okunskap om vad kristen tro innebär och tror att bara den är kristen som nöjaktigt kan redogöra för sakliga förhållanden om allt från kyrkoårets liturgiska färger till hur de kristna samfunden skiljer sig åt. Eller, som lyftes fram i en ledare i SvD i helgen, förklara hur det kristna kärleksbudskapet går ihop med konflikten på Nordirland.

Det är heller ingen nyhet att rättsosäkerheten är utbredd. Skandinaviska människorättsjuristerna visade i en rapport häromåret bland annat att Migrationsverkets kontor i Göteborg avslog 80 procent av ansökningarna om uppehållstillstånd, nästan dubbelt så många som kollegerna i Jönköping. “Likhet inför lagen gäller inte för konvertiter”, konstaterade SvD:s Maria Ludvigsson helt korrekt.

Detta drabbar först och främst Isak och många andra som hotas av utvisning till ett land där deras kristna tro kan leda till att deras namn skrivs in i boken över vår tids martyrer. Men det är också ett förhållande som borde uppröra var och en som vill värna Sverige som rättsstat. Och som den humanitära stormakt vi fortfarande inbillar oss att vi är.

Migrationsverkets beslut i Isaks fall är alldeles ovanligt grovt. Än finns tid att ge honom den framtid han förtjänar. Gör om och gör rätt, Migrationsverket!

Fler artiklar för dig

Mer i samma ämne

Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar