Abort hemma ett svek mot kvinnan

Illustrerad med en bild på ett litet oförargligt piller och ett glas vatten. Visst – bildvalet kan inte skyllas på skribenterna, men debattörerna som i SvD skriver om att man borde få göra abort hemma har ansträngt sig för att texten igenom signalera hur enkelt och säkert det är att genomgå abort. Nästan som att ta en alvedon?

Abort ses som så riskfritt, ofarligt och okomplicerat att den föråldrade abortlagstiftningen måste ändras genom att kravet att abort ska utföras av läkare på sjukhus slopas. Det skulle innebära en nödvändig lättnad i en under pandemin redan tungt belastad vård. Detta menar en namntung skara, bland annat ordförandena för Svensk förening för obstetrik och gynekolog, RFSU och Svenska barnmorskeförbundet.

[ Frida Park: Så kan fler oönskade graviditeter bli till önskade barn ]

Bara dagarna efter ansluter sig Moderaterna på debattplats i Aftonbladet med ett i princip identiskt förslag. Alla verkar så rörande eniga om att detta skulle vara en nödvändig modernisering för kvinnorna - ökat självbestämmande och trygghet kan väl ingen vara emot? Men är det verkligen vad förslaget om hemaborter skulle innebära?

Kvinnan höll på att förblöda och kom i sista stund till sjukhuset. Och hon är inte ensam.

—  Frida Park

Svensk abortdebatt lider av en trivialiserings-åkomma. Abort reduceras till en fråga om rättigheter - “kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp”. Om det är den enda hänsynen värd att ta är väl frågan enkel? Men så enkel, som Dagens ledarsida återkommande skrivit, är den inte. Vid varje graviditet finns det två skyddsvärda individer.

Och förslaget om hemaborter är inte alls så okomplicerat som förespråkarna vill få det att framstå som. Ja, visst är nio av tio av de 38 000 aborter som utförs årligen i Sverige medicinska. Och ja, studier visar att metoden är förhållandevis säker. Men inte med ett ord nämns riskerna med att frångå kravet på besök på en gynmottagning, bedömning av graviditetens längd, kvinnans behov av stöd - ett nödvändigt och rimligt ansvarstagande från vårdens sida.

[ Mariana behöll barnet ensam trots påtryckningar om abort från pappan ]

Att döma av den enkelspåriga abortdebatten är det väl bara “kvinnofientliga” och “reaktionära” som skulle kunna vara emot att göra det lättare för kvinnor att få tillgång till abort. Men verkligheten är en annan. I sociala medier skriver kvinnor som genomgått medicinsk abort, och fullt ut står bakom svensk abortlagstiftning, om hur smärtsam deras upplevelse var. Här finns berättelserna som inte syns i statistiken.

[ Sarah Havneraas (KD): Jag har aldrig velat förbjuda abort ]

Barnet var efterlängtat och välkommet. Men det dog i magen. Trots att mamman bönade och bad om att slippa ta abortpiller och sedan åka hem för att vänta på att det döda fostret skulle stötas ut ur livmodern fick hon nej. Kvinnan höll på att förblöda och kom i sista stund till sjukhuset. Och hon är inte ensam.

Men ensamma är just vad de abortsökande kvinnorna skulle lämnas om lagstiftningen ändras och hemaborter införs. Ensamma med ansvar för bedömning, smärta, rädsla, sorg och risk för komplikationer. För även om studier visar att medicinsk abort är en förhållandevis säker procedur finns det alltför många undantag. Och när vi pratar om frågor som rör liv och död måste undantagen få vara det som bekräftar regeln.

[ Frida Park: KD:s abortpanik cementerar åsiktskorridoren ]