11 april 2021

En tidning på kristen grund



Ledare

Påsk i kyrkan är något annat än fotbollsmatch eller biobesök

Hänsyn till religionsfriheten borde leda till särlagstiftning

Det jäser i svensk kristenhet. Missnöjet växer över de restriktioner som omöjliggör att fler än åtta personer samlas till gudstjänst, inte minst när påsken närmar sig. Växjöbiskopen Fredrik Modéus fick mångas instämmande när han i en debattartikel i DN konstaterade att kyrkor knappast kan vara farligare platser för smittspridning än museer. Och Sveriges kristna råd (SKR) fyllde på i Aftonbladet med 2021 års påskupprop där kravet lyder: Låt kvadratmetersregeln gälla från och med skärtorsdagen.

SKR har vid upprepade tillfällen framhållit att de inskränkningar i religionsfriheten som pandemireglerna innebär är allvarliga. Regeringsformens ord om att var och en har rätt att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion är inget att ta lätt på. Det gäller året om men inte minst när kyrkoårets viktigaste högtid snart ska firas. Både statsminister och statsepidemiolog har dock varit tydliga med att det inte blir några lättnader under påskhelgen, vare sig för kyrkorna eller för något annat. Om SKR:s upprop skulle ha fått effekt borde det därför ha kommit tidigare. I januari slog SKR fast att man inte tänkte begära särskilda regler för gudstjänster. När nu uppfattningen ändrats blir uppropet sannolikt inte mer än en opinionsyttring som många applåderar men som tyvärr knappast kommer att leda till något praktiskt resultat.

Coronapandemin är fortfarande allvarlig. Kurvorna pekar åt fel håll både när det gäller hur många som är smittade och antalet inlagda på sjukhus, där en alltmer utmattad personal ändå lyckas rädda betydligt flera till livet än vid utbrottet för ett år sedan. Att alla, inklusive kyrkorna, måste ta sitt ansvar är en självklarhet, som ingen, utöver enstaka individer påverkade av extrema hållningar, har något att invända emot.

Med den krislag som sent omsider finns på plats kan det inte vara omöjligt att särskilja religionsutövning från andra allmänna sammankomster.

—  Elisabeth Sandlund

Begränsningar som införs och upprätthålls med hänvisning till smittspridning i samhället är goda skäl som är möjliga att ta till sig även om man ogillar dess konsekvenser Men med sådant som uppfattas som dåliga skäl, rent av undanflykter, är det en helt annan sak. Och där är vi nu. Museer, djurparker och nöjesfält får klartecken att redan i dag torsdag öppna för besökare, naturligtvis med stor försiktighet. Sådant kan Folkhälsomyndigheten besluta om. Gudstjänster – liksom bland annat idrottsevenemang, konserter och teaterföreställningar – är däremot klassat som allmänna sammankomster. Och det regelverket förfogar endast regeringen över.

Det är inget annat än ett dåligt och obegripligt skäl som väcker berättigad upprördhet. Argumentet att särlagstiftning måste undvikas håller inte. Det är faktiskt skillnad. Grundlagen innehåller inga påbud om rätten att bevista en fotbollsmatch eller att gå på bio, däremot att om att få samlas till gudstjänst. Med den krislag som sent omsider finns på plats kan det inte vara omöjligt att särskilja religionsutövning från andra allmänna sammankomster. I linje med SKR:s krav och precis som Dagens ledarsida föreslog redan i januari är kvadratmetersregeln en lämplig utgångspunkt. Den är möjlig att skärpa om smittspridningen kräver det och den skulle upplevas som rättvis och logisk. Därmed går den att leva med till den efterlängtade dag när coronasmittan äntligen ger vika.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är ledarskribent på Dagen.

Fler artiklar från Ledare