Ledare

Liberalernas ödesval visar att friheten sitter trångt

Sverige behöver mer - inte mindre - av frisinnet

Söndagen den 28 mars hade Liberalerna kallat till partiråd där det skulle beslutas om partiledaren Nyamko Sabunis nya inriktning. Det har av många kallats ett ödesval. Skulle de ge sitt stöd till ett moderat och kristdemokratiskt regeringsalternativ eller ej? Beslutet gick i Sabunis riktning och Liberalerna kommer stödja en borgerlig regering trots att det kan innebära att Sverigedemokraterna får mer inflytande.

Den liberala ideologins svaghet är att den är innehållslös, men det är också dess styrka.

—  Fredrik Wenell

Det kan tyckas paradoxalt eftersom SD inte är ett liberalt sinnat parti medan partinamnet ”Liberalerna” indikerar att de företräder en liberala ideologi. Men det var länge sedan Sverige hade ett liberalt parti som på riktigt vågade utgå från friheten. Det kanske aldrig har funnits ett parti med något större inflytande som verkligen följt en frihetlig ideologi.

Det Liberala Samlingspartiet splittrades 1924 på grund av en förbudsfråga. Den gången handlade det om sprit. Det är nog en utopi att bygga en politik för verkligheten som bygger på frihet och frånvaron av tvång. Ett samhälle behöver begränsningar och vissa former av repressiva åtgärder för att fungera. Den liberala ideologins svaghet är att den är innehållslös, men det är också dess styrka. Det är de klassiska friheterna som är poängen och att idéer prövas mot vad andra tycker.

Det är därför märkligt att partiet som bär namnet Liberalerna blivit förbudsivrare. De vill bland annat förbjuda konfessionella friskolor och slöjor i skolorna. Det svenska samhället har utvecklats i en sådan riktning att den inneboende reflexen hos alltför många tycks vara att vända sig till förbud och begränsningar snarare än till nyfiken dialog med oliktänkande. Ropet på begränsningar sker ofta med hänvisning till “värdegrunden” i bestämd form. Men det är ofta oklart vad den innebär i praktiken och används därför på ett sätt som tjänar de egna syftena.

Det förekommer alltför ofta politiska förslag som vill styra människors liv för att man av olika skäl inte kan begripa eller tåla deras sätt att leva. Det gäller inte minst på religionens område. Ända sedan nationalstatens framväxt har religion felaktigt uppfattats som ett hot mot samhällets enhet. Disciplinering som skedde på grund av det gjorde att väckelserörelserna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet i hög utsträckning var frisinnade. 20 procent av den andra kammaren 1911 utgjordes av folk från väckelserörelserna och mer än hälften tillhörde frisinnade partier. De använde frisinnet som motivation för att människor skulle få samlas och utöva sin tro. Deras kamp för religionsfrihet gällde inte bara dem själva utan även andra religioner.

Den fråga som söndagens partiråd i Liberalerna borde ha handlat om är om de vill vara en liberal kraft att räkna med i framtida svensk politik. Nu är risken att striden i partiet kommer leda till att det imploderar alldeles. Det vore olyckligt av flera skäl, inte minst eftersom dagens förbudsiver behöver få en motvikt av ett frisinne som alltför länge saknats i svensk politik.

Fler artiklar för dig