Är en flicka som ogillar dockor och hellre vill leka med bilar född med fel kön? I sin bok Om könets existens kritiserar journalisten och författaren Kajsa Ekis Ekman de senaste årens trend med könskorrigeringar och menar att det är ett allvarligt bakslag för allt vad feminismen kämpat för.

I uppmärksammade intervjuer i bland annat Svenska Dagbladet och TV4 vänder Ekis Ekman sig emot det som i vården blivit det nya paradigmet - att kön sitter i känslan snarare än i kroppen. Hon varnar, helt riktigt, för faran när lagar stiftas utifrån känslor.

[ Elisabeth Sandlund: Att byta kön är ingen barnlek ]

Kön definieras kroppsligt, utifrån vilka könskromosomer man fötts med: XX och XY. Biologi är en sak – genus, eller socialt konstruerade könsroller, en annan. En del gillar att klä sig i rosa, husera i köket och klä sig kvinnligt. Andra att sparka fotboll och leka krig. Det senare ser många feminister som ett begränsande mönster som måste brytas.

Det som har skett de senaste åren är att den könsroll man föredrar plötsligt tillåts definiera vilket biologiskt kön man har. Könsrollen har blivit “det riktiga” könet. Att tydligt slå fast att kön och könsroller inte är samma sak är inte att vara kritisk till transpersoner. Det är orimligt att transpersoner utsätts för icke-evidensbaserade medicinska experiment med i värsta fall irreversibla ingrepp med sterilitet till följd.

Könsrollen är inte könet.

—  Frida Park

[ 8 av 10: stoppa förslag om ungas könsbyten ]

Ett fåtal personer föds varje år med oklart biologiskt kön. Givetvis ska de få god - evidensbaserad - vård för att lindra ett i många fall stort lidande. Men många varnar för att den stora tillströmningen av vårdsökande, oftast flickor, för “könsinkongruens” har andra orsaker. Flera har samtidigt andra diagnoser, till exempel inom autismspektrat, som i sig kan skapa stark ångest inför en kropp som genomgår förändringar i puberteten. Ges fel medicin finns som bekant risken att konsekvenserna blir ett än sämre mående - i vissa fall med ett livslångt lidande till följd av att könsbytet ångras.

[ Dotterns snabba könsbyte upprör mamman - detta är en stor vårdskandal ]

Efter Uppdrag gransknings Tranståget minskade antalet patienter som sökte vård för könsdysfori med 65 procent. Det starkt kritiserade lagförslaget om att 15-åringar skulle få genomgå könsbyte pausades och fler utredningar efterfrågades, bland annat för att sammanställa det vetenskapliga underlag som finns för den här typen av behandlingar.

Är det rimligt att 15-åringar som knappt har hunnit upptäcka sin sexualitet ska få inleda medicinska processer med oåterkalleliga följder med bara en förälders underskrift? Nej, skulle flera andra länder svara, bland annat Storbritannien, som förra året inledde arbetet med att förbjuda könskorrigering före uppnådd myndig ålder. Det är dags för Sverige att följa deras exempel.

[ Kvinnolobby och RFSL i bråk om könsbyte ]

Såväl män som kvinnor kan föredra det som traditionellt setts som det andra könets könsroller. Det innebär inte att könsrollen är könet. Över huvud taget behöver vi bli bättre på att tala om frågor som rör identitet i samhället - och i kyrkan. Som en förtvivlad mamma till en dotter som gjort könsbyte sa till Dagen: Vi kan inte lämna de här sakerna åt RFSL och RFSU, för de har inga bra svar.