13 maj 2021

En tidning på kristen grund



Ledare

Mucka inte med kyrktanterna, Berggren

Gör inte gör misstaget att underskatta kyrkornas samhällsförvandlande kraft

Humor är som bekant högst subjektivt. Och kanske är det så att det finns läsare av Göteborgs-Posten som faktiskt fnissar till lite när de läser kulturskribenten Marcus Berggrens krönika om att “göra Gud bostadslös”, vad vet man? När vissa får ont i käkarna av skratt får andra kramp av stora gäspningar av samma sak. Bra satir kräver att man kan något om det man försöker driva med.

Man kan nästan se det framför sig. Hur Berggren, liksom andra svenska kulturskribenter före honom, lägger pannan i djupa veck och funderar på en text med ett lite hippt grepp för att skapa uppmärksamhet, något nytt och fyndigt – alla pennfäktares dröm. Problemet är bara att hans putslustiga tankegångar om att Göteborg skulle ha alldeles för många kyrkor är uråldriga – och faktiskt rätt unkna. För hur fräscht och nyskapande är det, år 2021, att hacka på kristna? Det var romarna rätt tidiga med. Föreslå tvångsinlösning av kyrkor? Äsch, det har kommunisterna redan gjort.

I många kyrkors ungdomslokaler finns redan pingisbord – kring vissa är det vanligen så fullpackat att pingisracken får kompletteras med Nya testamentet i hårdpärm så att alla kan få spela.

—  Frida Park

Kyrkorna borde bli fritidsgårdar och fyllas med pingisbord. Detta föreslår Berggren och slår samtidigt fast att fritidsgårdar är enda sättet att göra samhället till en bättre plats. Han är inte helt fel ute (även om familj och skola nog inte ska räknas bort ur ekvationen). Det var ju bara den lilla faktorn att det i många kyrkors ungdomslokaler redan finns pingisbord – kring vissa är det vanligen så fullpackat att pingisracken får kompletteras med Nya testamentet i hårdpärm så att alla kan få spela.

Ja visst, kyrkorna står verkligen alldeles för tomma. Men det är knappast Guds fel. Just nu råder en livsfarlig pandemi. Men annars är det allt som oftast febril aktivitet i många av kyrkorna. Ungdomar på glid, utsatta och ensamma, barnfamiljer och äldre – i kyrkan är alla, oavsett samhällsklass, åsikter, etnicitet (eller för den delen humor), välkomna.

Vad har Gud någonsin gett oss, frågar Berggren. Och nu blir farsen till tragedi. För av någon anledning har Marcus Berggren lyckats undgå att se allt fantastiskt tanterna (och farbröderna) gör utöver att sjunga psalmer. Kanske borde han besöka kyrkorna och med egna ögon se att de “enstaka fromma tanter” han raljerar över är samma tanter som efter psalmsången bjuder prostituerade på kaffe och bäddar rent åt hemlösa. Birgitta bakade i morse några limpor extra åt barnfamiljen som verkar ha svårt att få bidragen att räcka till. Monica tillbringar torsdagskvällen på kyrkans språkcafé för att hjälpa Mustafa med jobbansökan.

Detta ska Sveriges hela skälmaktiga kulturelit lägga på minnet. De flesta kristna skakar bara på huvudet åt misslyckad satir på kyrkornas bekostnad. Men kyrktanterna muckar man inte med hur som helst. Då är det dags för kristenheten att sätta ned foten. Det är nämligen kyrktanterna som gör det här samhället till en bättre plats.

Många av dem knäpper nog i detta nu sina händer och ber för kulturjournalist Berggren och hans nära och kära i hopp om att han ska få uppleva samma sak som de – Guds livsförvandlande kärlek. Det enda som verkligen kan rädda en människa.

Frida Park

Frida Park är opinionsredaktör på Dagen.

Fler artiklar från Ledare