Underkänt för regeringens pinsamma Pisa-fusk

Riksrevisionens svidande kritik av regeringen och Skolverket är en läsning som stundtals kräver sin skämskudde. Nej, regeringen har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att reda ut de tveksamheter som uppdagats i samband med Pisa-undersökningen 2018. Nej, riktlinjerna har inte följts. Nej, regeringen har inte levt upp till sitt uppföljningsansvar. Dessutom verkar det som att Anna Ekström, utbildningsminister (S), fått problemen påtalade men inte agerat. Hela rapporten avslutas med allvarsorden: “... regeringen har i den här frågan inte fullföljt sitt ansvar ... enligt de krav som grundlagen ställer.”

Att i en internationell studie fuska sig till bättre resultat är lite som att kissa i byxorna.

—  Frida Park

Pisa-undersökningen används för att internationellt jämföra skolors resultat i olika ämnen. 2018 slogs nyheten upp stort att Sverige förbättrat sitt resultat, trots stor flyktinginvandring bara några år tidigare. Budskapet blev: Allt är väl.

[ Joel Halldorf: Kulturkriget hotar barns uppfostran ]

Snart stod det klart att många, för många sett till antalet flyktingar som anlänt, exkluderats från Pisa. Att vissa inte deltar är förvisso rätt och riktigt. Det är svårt att få ett bra mått på hur framgångsrik skolan är om nyanlända elever som ännu inte talar språket är med. Men det är inte bara dessa som exkluderats.

Varför? Vilka är motiven? De återfinns mellan raderna i Riksrevisionens rapport som först slår fast att Pisa kritiseras för att ha blivit en internationell tävling och sedan, med syrlighet, fortsätter med vikten av att “så långt möjligt minimera felaktiga exkluderingar och bortfall”. Ja, i alla fall “om Sveriges ambition med deltagandet i Pisa-undersökningen är att kunna upptäcka styrkor och svagheter i det egna utbildningssystemet.” Alltså: Om syftet är att måla fram en strålande gul och blå framgångssaga gentemot andra länder - ja, då ska man naturligtvis frisera resultatet så mycket som bara är möjligt. Annars: osedvanligt kontraproduktivt. Det väcker frågan: kan vi lita på de tidigare Pisa-studiernas resultat? Vet vi egentligen hur det står till med svensk skola?

[ Frida Park: Ta utsatta kristna elever på allvar, Anna Ekström ]

Genom att exkludera utrikes födda elever har svensk skola framstått som mer framgångsrik än vad den är. Och, om möjligt än allvarligare, Pisa har använts som kvitto på att integrationsutmaningarna varit mindre än vad de egentligen är. Om man vill verka för ett humant Sverige och arbeta för en bättre integration med skolan som ett av de främsta verktygen är det uppenbart hur graverande - och direkt kontraproduktiv Pisa-skandalen är. Riksrevisionen igen: “Om svagare elever inom olika grupper inte deltar i Pisa-undersökningen i samma omfattning som andra kan detta i förlängningen leda till att relevanta åtgärder för dem inte vidtas.” Det är mot dessa som bäst av alla behöver insatser som sveket är som störst.

Att i en internationell studie fuska sig till bättre resultat för att bättra på Sverigebilden och dessutom tro att man på så sätt ska kunna motverka invandringsfientliga opinion, är lite som att kissa i byxorna. Först är det varmt och skönt. Efter ett tag blir det kladdigt och kallt, och när andra märker det: Väldigt pinsamt.

[ Frida Park: Skolans svåraste uppdrag svårlöst ]