Hur ska Frälsis få fler att mönstra på?

Få kyrkor har så gott renommé i Sverige. Det finns knappt någon vuxen svensk som inte känner till Frälsningsarmén. Andra samfund tar Sveriges minsta samfund till föredöme avseende legitimitet. Ett och ett halv sekel av omsorg om de som Jesus kallade “dessa mina minsta” har inneburit många förvandlade liv. Människor har bokstavligen fått hjälp att resa sig ur rännstenen. Det är en inspirerande historia.

Vad är framtidens blås- och strängorkester och uniform?

—  Frida Park

Men trots detta krymper samfundet stadigt. Fler kyrkor bör ställa sig frågor som aktualiseras av Dagens dokument. Sociala insatser är viktiga, men kan de i sig överskugga det faktum att det är en kyrka, och inte en hjälporganisation, som utför dem? Och om kyrkoidentiteten riskerar att bli otydlig, varför ska man då engagera sig i kyrkan? Och Frälsningsarméns ursprungliga geniala grepp – folkligheten – behöver den justeras över tid för att nå fram till en generation med individualismen som ledstjärna? Vad är framtidens blås- och strängorkester och uniform?

[ ”Alla älskar Frälsningsarmén men ingen vill vara med” ]

Alla vill till himlen, men ingen vill dö, sjöng Timbuktu. Det påminner om frälsningsofficeren Kjell Karlstens ord: Alla älskar Frälsningsarmén men ingen vill vara med. Att ta reda på vad det beror på är avgörande för att få fler att mönstra på.