Ledare

Kyrkporten måste vara öppen för alla barn

Frida Park: Vi behöver öka medvetenheten om vad npf innebär så att alla kan känna sig välkomna.

Tjej sitter nedsjunken vid ett köksbord.

Vad gör du om du inget hellre vill än att gå i kyrkan och ta med dig ditt barn till barnverksamheten – men inte kan? Inte för att det saknas handikappramper. Inte för att det saknas teckentolkning eller hörselslinga. Allt detta är oerhört viktigt. Men vad gör du om du har ett barn som inte passar in i kyrkmallen; den mall där det ingår att i långa stunder sitta still, lyssna andäktigt och inte störa någon annan?

Och vad gör du när du märker att söndagsskoleledarna byter blickar med varandra och ler lite mer ansträngt för varje gång du och ditt barn kommer? Eller när alla andra barn bjuds hem på lek efter kyrkan, men inte ditt barn?

Det kom ett brev. En ung kvinna, nyss myndig, hade läst en ledartext om mammorna samhället övergav. Mammorna vars kärlek kan försätta berg men som i kampen mot skola och stelbent byråkrati till slut insåg att berget blivit övermäktigt.

Den unga kvinnans berättelse om hennes egen och mammans kamp berörde. Mest så när hon beskrev ensamheten och utsattheten det kan innebära att ha en funktionsnedsättning som inte syns utanpå. “Jag tror inte så många förstår vad min mamma gått igenom för att hjälpa mig”, skrev hon. “Jag förstår inte hur hon orkade”.

Att vara förälder till ett barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (npf) kan verkligen vara en prövning, och särskilt så när det kommer till omgivningens bemötande. Att skolan dras med stora utmaningar när det kommer till att ge en god utbildning till barn med npf är väl känt. Stora grupper, hög volym, röriga skoldagar och en dålig arbetsmiljö drabbar alla barn, men barn med adhd, autismspektrumtillstånd (autism eller asperger) än mer. De är i stort behov av struktur, förutsägbarhet och trygghet. En bristvara i många skolor.

Vad gör du när alla andra barn bjuds hem på lek efter kyrkan, men inte ditt barn?

—  Frida Park

Tack och lov har många års arbete för att sprida kunskapen om npf gett samhället en större förståelse och bättre beredskap. Inte minst när det handlar om att förstå att en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning inte behöver ha något med intelligensnivå att göra. Deras “superkrafter” som en specialpedagog kallade det, ger tvärtom i många fall unika fördelar. Personer med adhd är ofta uppfinningsrika och ser möjligheter, medan personer med asperger eller autism kan vara oerhört begåvade och ha specialintressen där de blir till experter.

Men hur står det till med beredskapen för och förståelsen för barn med npf i kyrkorna där ledarna i barn- och ungdomsverksamheten ofta är ideella utan pedagogisk utbildning? Det finns goda exempel på församlingar som startat konfaundervisning för personer med npf och söndagsskola för barn med adhd. Det finns även kurser i bemötande och hur man som församling kan skapa en välkomnande miljö och aktiviteter som fungerar för alla barn. Men exemplen behöver bli fler!

Det är oerhört viktigt att det finns en medvetenheten kring npf, i såväl små som stora församlingar. För den som inget hellre vill än att ta med sig sitt barn och komma till kyrkan ska aldrig någonsin behöva uppleva att dess port bara står på vid gavel för vissa barn. Som kyrkans herre själv sa: Låt alla barn komma till mig, hindra dem ej.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig