De duggar tätt nu, utspelen i frågan om de konfessionella friskolornas vara eller icke vara. KD:s försök att lösa den gordiska knuten genom att skriva in “västerländska värderingar” i skollagen följdes snabbt av ett drastiskt Alexanderhugg från Liberalerna: Totalförbud, inte bara för nyetableringar utan också för redan existerande friskolor.
Det skorrar i öronen varje gång Liberalerna går i bräschen för förbud för individer att få utnyttja den fria vilja som partiet historiskt sett har gjort sitt yttersta för att värna. Den stolta proklamationen på partiets sajt om just det fria skolvalet behöver omformuleras: “Liberalerna värnar idén om egenmakt och individens valfrihet.”
Minskad valfrihet, ökad offentlig styrning, försnävad mångfald i samhället - hur liberalt låter det? Och om man ger sig in på den vägen bör man åtminstone se till att ha gjort sin hemläxa.
[ Frida Park Populism eller gyllene medelväg från KD? ]
När partiets utbildningspolitiske talesperson Fredrik Malm i radions P1 Morgon försvarade partistyrelsens beslut att följa den färdriktning som partiledaren Johan Pehrson pekade ut i en intervju i Dagen för en månad sedan viftade han bort invändningen att ett totalförbud inte går att förena med Europakonventionen. Att den slår fast att staten ska respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra barnen utbildning och undervisning i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse betyder inte att konfessionella skolor måste finansieras med offentliga medel, hävdade Malm.
Problemet är bara att det numera inte finns någon möjlighet att starta skolor som inte är offentligt finansierade. Eller menar Liberalerna att hela skolsystemet ska göras om, skolpengsreformen rivas upp, avgiftsbelagda friskolor tillåtas, till och med sådana som kanske är kostnadsfria men som finansieras genom bidrag från utländska intressen? Då är det lika bra att klämma fram med det direkt så att väljarna vet vad som ligger i potten.
Tala om att öppna ett kryphål för ljusskygg verksamhet
— Elisabeth Sandlund
Lika svag är argumentationen när Liberalerna försöker leda i bevis att de barn som trivs i sina väl fungerande konfessionella skolor inte kommer att drabbas. Den avveckling som partiet vill genomföra under de närmaste fyra åren ska få ta tid, kanske så mycket som två läsår. Som om det vore en tröst för den elev som äntligen hittat en trygg skolmiljö, där ingen mobbas för att han eller hon var i kyrkan (eller moskén) i helgen.
[ Johan Pehrson: Skulle jag gå och knacka dörr är det ingen som vet vem jag är ]
Och, förresten, i Liberalernas tankevärld behöver ingen skola lägga ner. Det är ju bara att skolan omdefinierar sig till icke-konfessionell och fortsätter verksamheten som om inget hänt men utan religiösa inslag. Tala om att öppna ett kryphål för ljusskygg verksamhet, som redan utnyttjas av sådana som vill undvika granskning.
Problemet med skolor som drivs av huvudmän med kopplingar till våldsbejakande islamism är både reellt och allvarligt. Kontrollerna, som redan tidigare har visat sig ge resultat, har just skärpts genom riksdagens beslut. Att tvinga välfungerande kristna friskolor att stänga är att kasta ut en hel skolklass av barn med badvattnet.
