Ledare

Fredrik Wenell: Hur många unga kommer ta sitt liv i sommar?

Fredrik Wenell: Alla kan inte pressas in i samma mall

Sommaren är inte bara sol och bad. För inte så få är det en period när psykiska ohälsa ökar och med den ser vi en ökad dödlighet bland unga vuxna, vilket Dagens Nyheter skriver om i en artikelserie om att Sverige sticker ut negativt om dödligheten bland unga vuxna (20-34 år).

Vi säger att vi gillar olika, men förväntas ändå behandla alla på samma sätt. Men, om alla är unika men ska in i samma form, är inte det en systematisk form av orättvisa? Om vi inte tar hänsyn till att vi har olika förutsättningar är det särskilt utsatta personer som får betala priset. Det är i alla fall ett sätt att tolka resultaten som presenteras i DN:s serie.

I Sverige dör fler än i andra länder i Västeuropa. Det är en sjunkande tendens i andra delar av Europa, men i Sverige har kurvan sen millennieskiftet legat still men vänt svagt uppåt från ungefär 2015. Nu dör fler unga vuxna än tidigare. Hur kan det komma sig?

Bakom varje dödsfall finns givetvis unika orsaker men det finns, som DN:s serie visar, systematiska fel i det svenska samhället. Det handlar bland annat om att psykvården inte fungerar som den borde och en skolpolitik som slagit fel. En tredje faktor är att tillgången på opiater har ökat. Det riktigt beklämmande är att självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga vuxna. Är det värdigt ett land som vårt?

När det gäller skolan är det en faktor som sticker ut. En ökad dödlighet korrelerar med utbildningsnivå och om personen är utrikesfödd. Det vill säga det är fler som bara har grundskola (175 på 100 000 invånare) som dör tidigt än de som har eftergymnasial utbildning (under 100 på 100 000 invånare). Men det är intressant att notera att unga vuxna som är utrikesfödda har lägre dödlighet i alla kategorier än inrikesfödda. Finns det något att lära av det?

Vad är det då som gått fel i den svenska skolan? Det finns givetvis flera tänkbara förklaringar. Men det handlar inte om lärarnas brist på kompetens eller vilja, utan snarare på de ramar som skolpolitiken givit dem. Ytterligare ett exempel på det är det utspel som den socialdemokratiske skolministern Lina Axelsson Kihlblom gör i artikelserien. Hon vill undersöka möjligheten att skrota F-betyget. Det vill säga ta bort betyget som innebär att en elev är underkänd på grund av att otillräckliga kunskaper. Hon menar att hotet om utslagning behöver undanröjas.

Det är dags att inse att Sverige behöver de yrkena men inte nödvändigtvis att alla har behörighet till högskola.

—  Fredrik Wenell

Men det vore att göra eleverna en björntjänst eftersom problemet förmodligen inte ligger där utan snarare att alla ska in i samma mall. En studie genomförd av Gunnar Ågren, före detta generaldirektör för Statens folkhälsoinstitut, visar att en stor förändring skedde 1990 när de yrkesförberedande programmen också skulle ge behörighet till universitet. Ågren konstaterar i artikeln att i Sverige utestängs 16 procent av eleverna från yrkesförberedande utbildningar eftersom de saknar godkända betyg från grundskolan. I dag blir de utslagna eftersom de saknar behörighet. Före denna reform var det möjligt att komma in på något av de praktiska programmen utan godkända betyg. Där fick eleverna en gedigen utbildning som gav dem den kunskap de behövde för alla de praktiska yrken som vårt samhälle behöver.

Mot den bakgrunden är en betydligt bättre lösning att återinföra praktiska utbildningar inom skolsystemet som varken kräver godkända betyg eller ger behörighet till högskola. Det är dags att inse att Sverige behöver de yrkena men inte nödvändigtvis att alla har behörighet till högskola. Alla ska inte behöva klämmas in i samma mall.

Men skolpolitiken har också misslyckats i relation till barn med en neuropsykriatisk funktionsnedsättning (NPF), autism eller ADHD. DN skriver att Attention, en riksorganisation för människor med NPF, har försökt visa att dagens skolsystem inte fungerar för elever med NPF diagnos. De blir lätt hemmasittare och riskerar därmed att hamna i utslagning, eftersom de får ofullständiga betyg. Den sorts pedagogik som i dag är normen fungerar inte för den här gruppen elever, vilket Attention har påpekat åtskilliga gånger.

Det finns alltså två möjliga förklaringar till varför skolpolitiken är en av orsakerna till att unga vuxna hamnar utanför och i förlängningen bidrar till högre dödstal. De praktiska utbildningarna kräver godkända betyg i teoretiska ämnen, trots att det inte är nödvändigt för att bli skicklig i de yrken de utbildar för och den pedagogik som dominerar i skolan är inte anpassad för elever med särskilda behov.

Visst, idén om att alla ska ha möjlighet att börja på högre utbildning är en god tanke, men slår snett eftersom många varken har intresset eller förmågan att klara teoretiska utbildningar. När vi nu kan konstatera att den politiska styrningen har skapat systematiska fel som leder till att unga vuxna med lägre utbildning har högre dödlighet är det läge att tänka om och göra systemet mer rättvist. Alla kan helt enkelt inte pressas in i samma ramar utan måste erbjudas en utbildning som passar dem.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig