Vilken kyrka vill Svenska kyrkan vara?

Frågan har lyfts förut. Och röstats ned. Och trots att den mest troligt kommer stöta på patrull även den här gången kommer frågan om vigselplikt för präster fortsätta att lyftas, likt droppe efter droppe ända tills kyrkstenen är alldeles urholkad.

Som Dagen skrivit om tidigare finns det inför kyrkomötet två motioner som vill att Svenska kyrkan ska ändra sin hållning kring prästers väjningsrätt. Den ena, från fem ledamöter som tillhör nomineringsgruppen Miljöpartister i Svenska kyrkan, argumenterar för att ingen som inte accepterar att viga samkönade par ska kunna prästvigas från och med 2023, att det är “inte bara oerhört sorgligt och människofientligt, utan rent av okristligt” med präster som “inte respekterar mänskliga rättigheter och jämställdhet”.

Den största nomineringsgruppens gruppledare, socialdemokraten Jesper Eneroth, hävdar i den andra motionen, tillsammans med ledamöter från C, Visk och Öka, att den präst som anser att det av Gud instiftade äktenskapet är det mellan man och kvinna ska avkragas.

[ Elisabeth Sandlund: Att införa vigseltvång är en orimlig tanke ]

Motionärerna medger visserligen att den nuvarande ordningen där kyrkoherden är skyldig att se till att alla giftassugna får en vigselförrättare säkerställer att det inte förekommer någon diskriminering i juridisk mening. Ingen nekas vigsel. Alla par, där minst en är medlem, som vill gifta sig i Svenska kyrkan blir vigda av en vigselförrättare som gladeligen viger dem. Ingen får höra kränkande yttranden. Ingen har ens hört om eller läst braskande rubriker om att sådant skulle förekomma i Svenska kyrkan. Så vad är då problemet?

Åsikterna. Tydligen är det illa nog att det kan finnas präster som visserligen inte har några samvetsbetänkligheter gällande att tjäna i en kyrka som praktiserar dubbel äktenskapssyn men som menar att Bibelns ord hindrar dem att viga samkönade par.

[ Debatt: Viga samkönade eller avkragning - är det dit vi är på väg?  ]

En vigselplikt vore förödande eftersom präster till exempel i en själavårdande situation kan ha fått reda på sakförhållanden som hindrar dem att med gott samvete sammanviga två personer. Detta försöker motionärerna runda genom att säga att prästen även i fortsättningen ska kunna neka vigsel av vilken anledning som helst – bara inte denna. Men ska då varje präst som avböjer vigsel utredas av Domkapitlet? Är det rimligt? Önskvärt? Särskilt som den ordning som finns i dag tydligen fungerar väl?

Det vore en kyrka där risken att slå huvudet hårt i det alltför låga taken skulle utestänga många.

—  Frida Park

[ Frida Park: Pinsamt av Aftonbladet om vigselrätten ]

Allvarligare än detta ständigt återkommande ämne är frågan om vilken kyrka Svenska kyrkan vill vara. Vill hon vara en kyrka där de tjänande prästerna följer sin tro och sitt samvete? Där det är högt i tak och ödmjukheten inför den andres teologiska övertygelse är stor? Eller ska Svenska kyrkan enbart välsigna prästkallet hos dem som ansluter sig till en ur ett globalt kristet perspektiv extrem position? Det vore en kyrka där risken att slå huvudet hårt i det alltför låga taken skulle utestänga många. Men motionärerna kanske hellre ser tomma kyrkor så länge regnbågsmattan ligger på plats i kyrkgången?

[ Antje Jackelén: Man kan inte tvinga präster att viga samkönade ]