Nej, det finns ingen psykisk-ohälsa-pandemi

Förskrivningen av antidepressiva mediciner slår nya rekord. Sjukskrivningstalen för psykisk ohälsa har aldrig varit så höga och kostar samhället enorma summor varje år. Den psykiska ohälsan uppmärksammas den 10 oktober på världsdagen för psykisk hälsa.

I en tid av ojämförligt materiellt överflöd känner sig många nedstämda, ångestfyllda och går med ett verkligt lidande. Samtidigt plågas vi inte av pesten. Välfärd och framsteg gör att vi lever i den bästa av tider. Trots det är cirka 30 procent av alla besök i primärvården relaterade till psykisk ohälsa.

[ Sebastian Stakset: Psykisk ohälsa ökar när landet vänder Gud ryggen ]

Myndigheter, politiker och opinionsbildare flaggar för att vi nu är inne i en ny epidemi, den psykiska ohälsans epidemi. Men är det verkligen så att vi mår sämre? Nja. Det beror på hur man definierar psykisk ohälsa. Och vilka siffror man tittar på. Frågar man människor själva hur de skattar sin hälsa tycks den psykiska ohälsan i och för sig öka. Speciellt unga är missnöjda med sitt mående. Där har den upplevda psykiska ohälsan fördubblats. Det är alltså den subjektivt upplevda ohälsan som ökar.

Tittar man på objektiva data förändras dock bilden. Ett sätt att mäta psykisk ohälsa är att titta på suicidstatistik. Något dramatiskt kanske, men mer sakligt än självskattningar. Suicidtalen har minskat stadigt under de senaste 20 åren. Särskilt glädjande är det att självmordstalen minskar i den mest suicidkänsliga gruppen, bland äldre män. Det enda undantaget är bland unga där minskningen uteblivit, och i stället är marginellt högre i dag än vid millennieskiftet.

Om man tittar på allvarliga psykiatriska diagnoser, så som schizofreni, har det inte skett någon pandemiartad ökning av antalet insjuknande patienter. Andelen av befolkningen som insjuknar i allvarlig psykiatrisk problematik är relativt konstant. Med andra ord så ökar inte den allvarliga psykiska ohälsan.

Övermedicinering är glädjande för många läkemedelsbolag och dess aktieägare.

Så vari ligger den ökande psykiska ohälsa som alla talar om? Jo i stress, ångest och nedstämdhet. Det är framför allt bland dessa symptom som det i dag medicineras och sjukskrivs.

Det lidande som var och en som lider av psykisk ohälsa upplever är verkligt. Samtidigt är livet fyllt av svårigheter. Stress, oro, ångest och sorg är inte nödvändigtvis ett tecken på att något är fel, det kan lika gärna vara ett bevis på att du är människa. Känslor är en del av den mänskliga upplevelsen.

Sverige är inte inne i någon pandemi av psykisk ohälsa. Däremot är det i dag mer socialt accepterat att tala om sitt mående, speciellt bland unga. I grund och botten är det något gott. Men kanske finns det också en risk att det med ökad acceptans följer en viss grad av överpatologisering, översjukskrivning och övermedicinering. Det sistnämnda en glädjande utveckling för många läkemedelsbolag och dess aktieägare.

Vi ska inte tala mindre om psykisk ohälsa. Men vi ska heller inte överdriva sakernas tillstånd att vara värre än vad de faktiskt är.

[ Den fina och fula psykiska ohälsan ]