Ledare

Ett sätt att bli en välmående kristenhet i Sverige

Kommentar: När de röda siffrorna är fler än de svarta måste vi syna oss själva i sömmarna

Som legitimerad lärare vet jag att när en elev inte mår riktigt bra eller om de uppsatta målen inte nås, gör skolan först en kartläggning. Vari finns hindren? Är de organisatoriska, sitter de i omständigheter som försvårar, är det själva gruppen, eller hos individen själv? Den här nulägesbeskrivningen är avgörande för att kunna identifiera faktorer som försvårar, men också för att kunna formulera mål och för att sätta in rätt insatser så att eleven kan må bra och nå sin fulla potential.

På liknande sätt skulle svensk kristenhet kunna tänka. Ja, mer bön behövs. Ja, det är Gud som ger växten. Men när de röda siffrorna är fler än de svarta, när vi inte når de unga och de barn som växer upp i kyrkan väljer att lämna lagom till att de blivit vuxna, måste vi syna oss själva i sömmarna.

För frikyrkor är Öyvind Tholvsens, pastor i Lugnetkyrkan, kartläggningar en viktig första utgångspunkt. Men det finns fler saker att reflektera över, inte minst teologi och bemötande. Och här avses inte främst de nu debatterade hbtq-frågorna, utan än kanske än mer vår Gudsbild och vår självförståelse som Guds barn och vilket vårt uppdrag i den här tiden är.

Identifiera utgångsläget, formulera visionen och målen, sätt in rätt insatser – det kan vara ett sätt för svensk kristenhet att kunna må bra och nå sin fulla, Gudagivna, potential.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig