All jag-centrering skymmer papparollen

SVT:s nya Tre pappor har landat. Tv-serien är svår att förhålla sig känslokall till. I de fyra programmen får vi följa Jon, Jonas och Linus i deras projekt att skapa en pappa-retreat. Själva retreaten är samlingar över några dagar i en stuga i skogen med likasinnade män. Det sjungs, det pratas ut, det gråts, det naturbadas, det mediteras och det dricks kakao.

TV-teamet tar också tittarna in i pappornas hem, in i deras liv. Partners och barn. De egna uppväxterna och pappornas relation till sina egna pappor lyfts. En separation sker framför ögonen på publiken. Det är avslöjande, nära och äkta. Som tv-upplevelse är det storslaget.

På sociala medier har många gjort sig lustiga över papporna. Och visst finns det gott om saker man kan fnissa åt. Skämskudden ligger nära till hands genom hela serien.

Men handlar Tre pappor verkligen om tre pappor? Nej. Programmet och diskussionen efteråt handlar i huvudsak om mansrollen. Väldigt lite handlar om männens relation till sina barn. Sällan ställer sig papporna frågan hur de kan bli bättre på fostran, hur de kan ge mer värme och kärlek till sina söner och döttrar eller hur de själva ska kunna utvecklas i sin föräldraroll. Snarare tycks tonvikten under retreaten handla om personlig utveckling. Helande. Harmoni. Om att må bättre själv.

I Sverige 2022 finns det ett centrum, och det är jaget.

—  Steven Crosson

Det är synd att ett program som skulle handla om hur ett faderskap skulle kunna se ut snarare landar i en diskussion om mansrollen i den svenska medelklassen. Här hade ett fokus på faderskapet varit mer intressant. Speciellt eftersom samhället står inför flera utmaningar där ett stärkt och närvarande faderskap skulle kunna vara en möjlig lösning.

I dag kan familjer ser väldigt olika ut. Även i icke-traditionella konstellationer kan naturligtvis barn få de bästa av förutsättningar. I de fall pappor finns med är deras närvaro i barnens liv helt grundläggande. De olika rollerna som föräldrar ofta tar kompletterar varandra. Pappor har, ofta men inte alltid, en roll som både är mer gränssättande och lekfull. Detta medan mammorna, ofta men inte alltid, är mer emotionellt närvarande och fysiskt tillgängliga.

Forskning visar att barn som växer upp utan sina pappor har högre risk att begå kriminella handlingar och hamna i fängelse. Barn utan pappor har högre risk för att som vuxna hamna i alkohol- och drogmissbruk och begår dessutom ofta sexualdebut tidigare än barn med närvarande pappor. Närvarande pappor gynnar barnens skolgång och ordförråd samt minskar risken för att ett barn växer upp i fattigdom. Så närvarande pappor spelar roll.

[ Ernvik lyfter fram vikten av trygga relationer ]

Det är viktigt att det finns stöd från kommunens sida för de pappor och familjer som behöver stärkas upp. Speciellt i de områden som plågas av hög kriminalitet. Föräldraprogram av god kvalitet behöver finnas lätt tillgängliga. Men även kyrkan och civilsamhället behöver finnas där för samtal, stöd och hjälp för dem som behöver hjälp i sin papparoll.

Att vara pappa är inte något man kan vara i ett vakuum. Det krävs alltid ett barn för att kunna vara pappa. Trots det skiner barnen med sin frånvaro i programmet Tre pappor. Det talas mindre om pappornas barn än pappornas egen barndom. Kanske är det talande för tidsandan och för kulturen. I Sverige 2022 finns det ett centrum, och det är jaget.

[ Det är inte fel att bli arg på ditt barn - om du blir det på rätt sätt ]