Kan de marginaliserade räkna med Kyrkan?

Sverige är ett av världens rikaste länder och ligger på nionde plats i välståndsligan enligt OECD:s rapport vid 2021 års mätning. Trots vårt omfattande välstånd, utbyggda sociala nätverk och till stor del, för de flesta, höga levnadsstandard finns det en inte obetydlig grupp människor som är marginaliserade.

Skälen kan vara olika. Det kan vara långvarig sjukdom som leder till att man har mycket låg inkomst. Andra har en viss oförmåga och svårighet att etablera sig på arbetsmarknaden, och somliga är utförsäkrade. Dessutom tillhör människor med olika missbruksproblem ofta samhällets marginaliserade. Vi har också en grupp papperslösa som stannar i Sverige utan uppehållstillstånd. Till detta kommer hela områden som klassas som utanförskapsområden eller områden med mycket svag socioekonomisk status.

När Kate Coleman, den brittiska Baptistunionens första svarta ledare och grundare av organisationen Next leadership, besökte Sverige senast vid EFK:s medarbetarkonferens fokuserade hon på och talade om samhällets marginaliserade. Hon refererade bland annat till en undersökning om församlingsplantering i en stad i USA. Det visade sig att nio av tio församlingar planterades i starka socioekonomiska områden, medan endast en av tio nya församlingar planterades i områden med hög kriminalitet, svaga sociala nätverk eller i utanförskapsområden. Inget tyder på att kristenheten i Sverige prioriterar annorlunda.

Samma fråga bearbetar Howard Snyder i sin bok Förändringen som gavs ut första gången i slutet av 1970-talet. Som församlingsplanterare betonar han tre grundläggande sanningar. Det första sanningen är att som sin Mästare har församlingen att rikta sin uppmärksamhet särskilt till de fattiga. Den andra är att ge evangeliet till denna socioekonomiskt svaga grupp och för det tredje så slutar det inte bara med att ge vidare evangeliet, ansvaret är större.

Det har visat sig att där frikyrkan är svag är också Svenska kyrkan svagt representerad.

—  Lennarth Hambre

När Jesus börjar sin offentliga verksamhet fokuserar han på de marginaliserade. Jesus, född i en speciell familj med erfarenhet av att vara flykting, tillhör redan från början själv denna grupp. När han startar sin gärning utgår han från profeten Jesajas ord om glädjebud till de fattiga, befrielse för de fångna, syn för de blinda och om att ge de förtryckta frihet. Ett nådens år, jubelåret, proklameras, då allting var tänkt att återgå till sitt ursprung, ekonomiskt och socialt.

I en tid då kyrkan degenereras genom att tappa medlemmar, engagemang och förändras i sin åldersstruktur behövs en vitalisering. I större utsträckning än tidigare bör kyrkor och samfund använda sina samlade resurser och förenas i satsningar som handlar om utsatta och marginaliserade människor.

Det har visat sig att där frikyrkan är svag är också Svenska kyrkan svagt representerad. När Bibeln talar om hur våra insatser ska värderas handlar det om handlingar i relation till hungrande, hemlösa och törstiga, fattiga, sjuka och människor i fängelse. Det är inte i första hand församlingens proklamation som värderas utan de praktiska handlingarna.

[ Stötta församlingar i utsatta områden ]