Ledare

Tröttsamt av Tännsjö om kristen tro

Fredrik Wenell: Halmgubbar och slapp religionskritik är inte särskilt rationellt

Nu är Torbjörn Tännsjö i gång och vevar friskt mot kristen tro igen. Filosofiprofessorn argumenterar i en mycket underhållande debattartikel i DN (13/1) för att kristen tro är en konspirationsteori som är farligare än sekulära dito eftersom den givit upphov till onda handlingar i historien. Religiösa människor kan accepteras av Tännsjö om de håller tron borta från de offentliga sfärerna, annars blir det i förlängningen farligt eftersom tro inte bygger på rationella förutsättningar. Tännsjö medger att han själv inte är helt rationell – han går konsekvent inte på A-brunnar.

Hans kritik mot religion i allmänhet och kristen tro i synnerhet är i bästa fall tröttsam. I sämsta fall är den ytterligare ett tecken på en ovetenskaplig kritik av religion som statsvetarprofessorn Bo Rothstein återkommande ägnar sig åt. Tännsjö beskriver exempelvis religion som ett enhetligt fenomen vilket det naturligtvis inte är. Många filosofiskt skolade Theravada-buddhister har förmodligen mer gemensamt Tännsjös eget skrå – filosoferna.

Faktum är att kristen tro är unik i så motto att trons mening inte går att skilja från de historiska händelser den bygger på. Om inte Jesus har funnits, inte dött och inte uppstått är den kristna tron meningslös. Det är inte minst den sista punkten som Tännsjö givetvis tar som intäkt för att den kristna tron inte kan vara sann. Naturvetenskapens rationalitet och redskap kan inte och ska inte hysa uppfattningar om hur hela verkligheten hänger ihop.

Det finns andra likheter mellan vetenskap och kristen tro. De riskerar att bli farliga.

—  Fredrik Wenell

Men det förhindrar inte att kristen tro liknar andra sorters vetenskap – exempelvis historievetenskapen. Mycket teologisk forskning har handlat om att med historiska metoder så långt det är möjligt verifiera den kristna trons centrala händelser. Visst, en uppståndelse är väldigt svår att slutgiltigt bevisa. Den vilar som så mycket annat i den historiska forskningen på bedömning av trovärdigheten i berättelser och vittnesbörd. Bekännelsen av uppståndelsen vilar på kyrkans gemensamma vittnesbörd som burits från de första troende upp genom årtusenden.

Men det finns andra likheter mellan vetenskap och kristen tro. De riskerar att bli farliga. Det är riktigt att vissa former av kristen tro har varit grogrund för antisemitism och vetenskap skapade jordmånen för rasbiologi och i förlängningen nazism. Den fråga som både en teolog och en filosof därför måste ställa sig är: under vilka kulturella omständigheter riskerar kristen tro och vetenskap att bli destruktiv?

Vi kan konstatera att det ofta skett när politiska ideologier som inte tål tvetydighet eller oliktänkande fått för stort inflytande. Tack gode Gud att varken vetenskap eller kristen vetenskap och kristen tro är enhetliga eller statiska utan befinner sig i ständig dialog med andra. Vetenskapen förändras, kyrkan förändras och så måste det vara och båda har därför potential att bidra till ett gott samhälle.

För övrigt dansar jag själv gladeligen på A-brunnar.

Fler artiklar för dig