Man kan ju nästan tro att det pågår en bibelväckelse i regeringen?

De senaste diskussionerna i den politiska ankdammen har handlat om ålfiske. Statsminister Ulf Kristerssons statssekreterare PM Nilsson blev fångad med ryssjorna nere, men nekade till att de var hans. Det finns mycket att säga om sakfrågan, men det är också intressant att politiker i diskussionens kölvatten har börjat citera allehanda bibeltexter.

Det må råda lågkonjunktur men bibelvetare har minsann högkonjunktur. Äntligen har deras ämne fått aktualitet i medier på ett sällan skådat sätt. Statsministern använder bibeltexten att ”den som är fri från synd kastar första stenen”.

Liberalernas partiledare, Johan Pehrsson, citerar även han samma text och tycker att man ska kasta stenar ”mycket, mycket försiktig”. En tolkning som de mest ärrade frimicklarna skulle höja på ögonbrynen åt och lägga i den redan välfyllda mappen i arkivet med rubriken ”Herrarnas fria åkning.”

Just när det gäller bibelanvändning har politikerna en del att lära av kyrkan. Exempelvis att det är förnuftigt att de texter man använder bör kunna gälla alla och överallt. Det är inte rimligt att bara låta dem gälla sina politiska meningsmotståndare. Det har kyrkan fått lära sig den hårda vägen.

PM Nilsson blev fångad med ryssjorna nere.

—  Fredrik Wenell

Vi på Dagen bejakar naturligtvis användandet av stencitatet, men lyssnar också på fortsättningen av texten: ”Gå och synda inte mer”. Vilket i den kyrkliga traditionen har betytt att man både tar ansvar för sin handling och att man lär sig av den. Det skulle sannerligen gagna hela det politiska spelet. Mer än detta bankande med bibelord i varandras huvuden.