Vad hände med skönhet när man bygger nya kyrkor?

Kan en kyrka vara vacker? Kanske ter sig frågan absurd. Många av de mest fantastiska byggnaderna som någonsin rests är kyrkor. De är underverk i sin egen rätt som utan problem kan konkurrera med såväl pyramider som kolosser. Exempelvis Markuskyrkan i Venedig, Sacré-Cœur i Paris och Hagia Sofia i Konstantinopel är alla storslagna byggnader. Som frusen musik vidgar de sig mot himlen. Som hyllningar till Gud i puts, sten och trä. Att stå utanför en sådan katedral, träda in genom dess portar och tillbe i dess inre fyller besökaren med vördnad och ödmjukhet inför den magnifika Gudshyllningen.

En kyrka är inte ett hus. En kyrka är de levande stenar som är församlingens medlemmar, vilket Elisabeth Sandlund så träffande skriver (21/11). En kyrkobyggnad är bara en plats, tak och väggar, i vilken församlingen möts. Samtidigt är en kyrka också byggnaden. Själva arkitekturen kan, likt lovsången eller andra konstformer, vara ett sätt att prisa Gud. Byggnaden kan också påverka vilken typ av aktiviteter som kan rymmas i däri. Finns det plats att fika? Ett ungdomsrum? Plats för själavård? Kyrkans utformning och gestaltning står i ständig kommunikation med församlingen och dess verksamhet.

Det finns gott om mindre kyrkor och bönehus som kanske inte är lika monumentala som katedralerna, men minst lika vackra. Sockenkyrkorna och de små bönehusen väcker ibland känslor av stillhet med sin ofta subtila skönhet. Vitputsade stenhus, eller rödmålade träbyggnader. Doft av tjära, linoljefärg, och tända ljus. Kyrkorna och kapellen pryder sina städer och bygder. De öppna dörrarna inbjuder till bön, gemenskap och tro.

Men, hur står det till med de kyrkor som uppförs i dag? Vad är det som definierar de nya kyrkobyggnaderna? Är det funktion eller är det estetik? Skönheten ligger givetvis i betraktarens öga, det som en person kan betrakta som fult kan en annan se som skönt. Det är talande att en och samma byggnad både kan prisas för sin skönhet och bannas för dess fulhet, som är fallet med exempelvis Domkyrkoforum i Lund, en byggnad som 2012 både fick det prestigefulla Kasper Salin-priset för ett ”djärvt arbetssätt som med poetisk precision resulterat i en övertygande helhet” samt blev utsedd till Sveriges fulaste nya byggnad av Arkitekturupproret. Estetiken är subjektiv, och kanske är det just därför som den väcker så mycket känslor? När ett kyrkorum renoveras, byggs ut och anpassas efter tidens krav, är det då arkitektonisk skönhet som premieras? Eller är det arkitektens individuella experimentlusta?

Vad vill vi säga med dessa gråa fyrkanter?

—  Steven Crosson

Nära kopplat till funktion är frågan om multifunktion. Många är de kyrkor som i dag samtidigt är gudstjänstlokal, konferensanläggning, musikscener, brukas för uthyrning, har restaurangverksamhet, med mera. Speciellt bland nya kyrkor tycks bruket av kyrkorummet att vidgas. Många gånger är detta både bra och nödvändigt. Det kan skapa ekonomiska möjligheter för församlingen och sänka trösklarna in i trons gemenskap för många nya besökare. Men det finns naturligtvis också en gräns för hur multifungerande en kyrkolokal kan vara, och fortfarande vara en kyrka. När nya kyrkor byggs kan det vara värt att fundera på risker med ett alltför brett användningsområde.

[ Smyrnakyrkan har byggt en av Sveriges största kyrkor - flyttar och blir Frihamnskyrkan ]

Flertalet av de nya byggnader och kyrkor som uppförs byggs i funktionalistisk eller brutalistisk stil. Funktionalismen är en av många byggnadsstilar, men har i Sverige varit tongivande sedan tidigt 1900-tal. I många andra europeiska länder fick funktionalismen i samband med andra världskriget ett dåligt rykte. Så inte i Sverige. Här har fyrkanternas, plåtens, glasets och betongens paradigm fortsatt att råda. Renhet och modernitet är ledorden, men sällan är de byggnader som uppförs i byggnadsstilen associerade med skönhet. Många är de flerfamiljsbostadshus som har uppförts i funktionalistisk eller brutalistisk stil, ett besök till miljonprogrammen räcker gott för att se byggnadsstilarna i dess fulla blomning. Visst kan funktionella eller brutalistiska kyrkor vara intressanta, men andra uttryck finns. Liksom att olika musikstilar får plats i kyrkan, kan själva kyrkan också uppföras i olika stilar.

Att uppföra en byggnad kan vara en kärlekshandling. Det kan vara ett sätt att visa församlingens intentioner med sin kyrka, och sin kärlek till Gud. Nya kyrkors utsidor och insidor behöver planeras och byggas med eftertanke. Kanske finns det något problematiskt med att låta nya kyrkor bli funktionellt praktiska multifunktionsanläggningar, svåra att utskilja från profana sådana? Vad vill vi säga vår omgivning med dessa gråa fyrkanter?

[ Sista gudstjänsten firad i gamla lokalen - nu invigs nya bygget ]