Evangeliet relevant även i Sverige 2023

Inget land är så sekulärt som Sverige, sägs det ofta. Här har vi blivit moderna. Upplysta. Gått vidare från de medeltida mentala bojor som under så lång tid fängslade våra förfäder. Ut Jesus och hejdå Gud. Nu är det logiken och jaget som är herre. Sägs det i alla fall.

Men kanske är den bild av ett übersekulärt samhälle som ofta målas upp inte helt sann? För vissa är det sekulära samhället kanske mer av en personlig önskan av hur man vill att det ska vara, men man missar då hur det egentligen ligger till. Vi kanske inte alls lever i ett sekulärt land? Kanske har vi aldrig gjort det?

SvD publicerade nyligen en genomgång av vad som oftast nämns i P1 Sommar. Ordet ”jag” är mycket vanligt förekommande. De flesta sommarpraten innehåller ju också en ogenerat stor del av egocentrism. Men Jesus och Gud är förvånansvärt vanligt närvarande i programmen, något som även Dagen skrivit om (30/3). När en person ska beskriva sin uppväxt, sitt trauma och sin livsresa tycks man inte komma ifrån det gudomliga. Då räcker det inte med det sekulära språkbruket och den materialistiska linsen. Något mer behövs för att verkligen förstå och förklara. Då vänder sig även den förment sekuläre svensken tillbaka till källan, tillbaka till Gud.

Behovet av det högre och det större är universell och evig.

—  Steven Crosson

Men det är inte bara P1-folket som söker Gud. I SVT:s dokumentär Jesus i Örkelljunga får vi följa Nils och Oscar som brinner av en stark missionslängtan. De predikar där människorna finns, vilket för dem är i Örkelljungas epatraktorer. På en Preem-mack ber Nils och Oscar för några killars hälsa och helande. På en parkeringsplats sjunger de lovsånger för ungdomarna. Tjejerna gungar till gitarrmusiken. Ljuset från mobiltelefonerna skapar stämning. Det är frimodigt. Det är vackert. Och Örkelljungas ungdomar lyssnar intresserat och tar glatt emot förbönen. Inget konstigt där. Epatraktorerna brummar vidare.

[ Jesus överraskande omtalad i P1:s “Sommar” ]

På den alternativa new age-mässan som nyligen gick av stapeln utanför Stockholm ställde bland annat den kristne förläggaren Joel Sjöberg ut, något som Dagen tidigare skrivit om (28/3). Många var de av mässans besökare som kom fram och undrade över det kristna budskapet och fick ta del av böcker och bön. Sökarna som fann.

Det sekulära Sverige tycks vara en myt. Det är en berättelse som säger att det är kört. Ingen är längre intresserad av Gud. Det är bara jaget som gäller nu. Ge upp kristna! Gå hem! Om vi köper den berättelsen, den myten, så får det implikationer för kyrkan. Då är det verkligen kört. Men myten blir bara sann om vi själva tar den för sann. I själva verket stämmer den inte. Se bara på epakillarna och epatjejerna som sjunger med i lovsången. Se på det sökande new age-folket som tar emot förbönen och på de intellektuella P1-profilerna som utforskar sin relation till Jesus.

Svensken söker Gud. Kanske på sitt eget sätt, med sina egna ord, men likväl: det finns en längtan efter något mer. Behovet av det högre och det större är universell och evig. Häri blir kyrkornas relevans i dagens samhälle större än någonsin.

[ Många trodde vi hade en dold agenda ]