När Heart of Evangelism tillsammans med lokala församlingar i Lidköping och Eskilstuna genomförde kampanjmöten med artisten och predikanten Sebastian Stakset som huvudtalare räknade man med att fler än 100 personer kom fram till förbön. Enligt Stefan Swärd var de som gensvarade främst unga människor. Frälsningsinbjudan gällde bara dem som kom till förbön för första gången. Kampanjerna fortsätter i Örebro och Malmö senare i vår, som Dagen skrivit om (16/4).
På Facebook nämner Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria och krönikör på Dagen Kultur, kampanjerna med försiktighet men att han hör många berätta om mer välfyllda kyrkor än på länge och efterfrågar andras bild. Bland kommentarerna finns det många berättelser om växande gudstjänstdeltagande både i Svenska kyrkan och frikyrkor. Insjöns frikyrkoförsamling fick beröra sin bygd med en påskmusikal som sågs av 1700 personer och även domkyrkan i Linköping var välfylld. Andra berättar om dopförrättningar och nya medlemmar. En ljus bild!
Instämmer du i Halldorfs reflektion? Hur ser det ut i din kyrka? Är det ett trendbrott vi ser efter pandemin? Söker sig fler människor till sammanhang där kristen tro predikas? Evangeliet är relevant i Sverige 2023 som Steven Crosson skriver om på ledarplats (6/4)?
Det finns en risk att vi glömmer allt fantastiskt som Gud vill göra och redan gör runt om i Sverige när alltför stort fokus blir på oändliga kiv och debatter. Lovsång eller psalmer? Samkönade vigslar? Medlemskriterier? Allt detta kan vara nog så viktigt att orda kring och hitta en bibelgrundad och vislig väg framåt. Men vi får inte lägga så stort fokus på det att vi missar vad Gud vill göra i sin församling.
[ Steven Crosson: Evangeliet relevant även i Sverige 2023 ]
Rapporterna från Staksets kampanjer och från kyrkor runt om i Sverige är uppmuntrande. Vi behöver självklart alltid ha ett kritiskt öga på yttringar av olika slag i kristna sammanhang. Beteenden och utveckling av särskilda former kan skapa manipulation och att räkna in antal när det gäller frälsning och helande bör alltid ske med försiktighet. Dessutom vet vi att människor som kommer till tro från gängmiljöer eller från sammanhang som levt långt borta från kristna värderingar har en lång resa att göra.
Hur ser det ut i din kyrka?
— Lennarth Hambre
Inte desto mindre behöver vi som funnits i kyrkan många år återerövra tron, behålla rätt fokus – predika evangelium, göra lärjungar – och alltid räkna med Guds unika ingripande i människors liv.
När Jesus rider in i Jerusalem i anslutning till påsken gråter han över staden. Han uttrycker sorg över att staden inte förstod att det var tid för Guds besök. Vi som redan finns i katedraler, kyrkor och kapell har uppgiften att be, spana och förvänta ett Gudsbesök. Under tiden vi väntar ska vi göra diakonala insatser, berätta om vår tro, möta människor med respekt och skapa en miljö där det är lätt att ta emot när Gud börjar verka. Kyrkan vitaleras framför allt genom att nya människor kommer till tro och blir en del av en församling som leder till en gemenskap i förändring. Är vi redo för detta? Är vi öppna för att Gud söker svensken?
