Är vi Bokens folk ännu?

Dagenkrönikören och teologen Joel Halldorf har i dagarna gett ut en ny bok: Bokens folk. Boken handlar om hur läsningen har förändrats över tid och ställer frågor om vilka konsekvenser det får för oss som människor och civilisation. Det är en fråga även kyrkorna bör ställa sig.

Bokens folk, och även ”läsare”, var en titel kristna länge kunde göra anspråk på. Man läste, studerade, memorerade och mediterade över skrifterna. Drivkraften var naturligtvis kärleken till Guds ord. Denna kärlek har inspirerat människor att översätta och med fara för sitt eget liv smuggla Biblar gömda i bagageutrymmen och insydda i rockar till länder som förbjudit dem. Organisationer med visionen att sprida Guds ord till onådda har lagt Nya testamenten på nattduksbord på hotell, sjukhus och andra, som Bible for all nations och Brevlådemissionen, som Dagen skriver om, stoppar dem i svenskens brevlådor.

Det är initiativ som inspirerar, men också är uppfordrande. I en gästkrönika på ledarsidan skrev Victoria Vasquez, doktorand i teologi, att fokuset på den enskilda andakten riskerar att göra oss handfallna i mötet med Bibelns svårare texter. Detta är sant, och ställer också frågan till kyrkorna: Är läsningen överlåten enbart till individens avskildhet eller är det också något vi gör och uppmuntrar tillsammans? Eller är bibelläsningen i kyrkan begränsad till snuttifierade citat projicerade på väggen? I så fall bör vi nog fråga oss om vi ännu kan kalla oss Bibelns folk.

[ 300 tyska ungdomar delar ut biblar i stor missionssatsning för Sverige ]