Tänk på tonläget, politiker

Det finns en bild av svensk politik som tråkig. Gråa tjänstemän som sammanträder i avlånga mötesrum och fattar beslut i konsensus. Söndagens Agendadebatt kändes mer som en batalj i ett franskt bollhus. Eller en amerikansk duell. Kanske polsk riksdag? Långt ifrån landet lagom var det i alla fall.

Socialdemokraternas partiledare hade tagit ifrån tårna och menade redan i hennes tonsättande DN-debatt att den svenska ”regimen” ”hotar grunderna i vår demokrati”. Opposition, medier och akademi tystas, menade Andersson. Påståenden som, om de är sanna, är mycket allvarliga. Statsminister Ulf Kristersson manade i tv till försiktighet. ”Att den andra sidan, den man inte håller med, egentligen inte håller med egentligen vill utrota demokratin. Lek inte med den elden, den är farlig.”

Här har statsministern helt rätt. Ordval spelar roll. Naturligtvis ska oppositionen kritisera regeringen, men detta ska göras med kloka formuleringar och med fakta. Socialdemokraterna är inte ensamma. Även andra partiledare visade med tydlighet att här behöver man eftertänksamt överväga konsekvenserna av ett uppskruvat tonläge.

Regeringen fick i debatten försvara hur klimatet påverkas av den förda politiken. Kommer klimatmålen verkligen kunna uppnås med sänkt reduktionsplikt? Klimatpolitiska rådet säger nej. Oppositionen säger nej. Att bara säga det löser sig nog, samtidigt som utsläpp ökar håller så klart inte. Här behöver regeringen ta konkreta steg för minskad klimatpåverkan, om man menar allvar.

[ Lennarth Hambre: Huggsexa om de kristna väljarna  ]