Det skulle ha varit en skolavslutningshelg. Tårta, cider och blågula nallebjörnar. Men i Stockholm har helgen i stället präglats av barbariet och våldet. I Farsta, i Solna och i Jordbro har sju personer skjutits. Polisen talar om ett militärt automatvapen som använts på en plats där barnfamiljer, pensionärer och helgfirare rört sig. På sjukhusen vårdas offren. Flera har avlidit. 15-åringen som finklädd var på väg till studentbalen kom aldrig fram. När hans klass sjunger den blomstertid nu kommer så står en stol tom.
Hur kunde det ha blivit så illa i Sverige? Unga killar på glid som dödar, inte bara varandra, utan även oskyldiga och förbipasserande. Familjer där kriminaliteten går i arv i uppåt tre generationer. Vad hände egentligen med respekten för människolivet?
Gängkriminaliteten, upploppen och våldet är inget som kommit över en natt. Barbariseringsprocessen har smugit sig på sakta, sakta. Kriminaliteten är heller inget som kommer försvinna genom några snabba insatser. Skjutningar och död kommer vara en del av vår vardag under år framöver.
Det helhetsgrepp som regeringen och justitieminister Gunnar Strömmer (M) nu tar är försiktigt lovande. I söndagens Agenda talade han om att göra nytt, både avseende straff och prevention. Justitieministern har helt rätt i att det behöver tänkas nytt och göras annorlunda, om ett annat resultat önskas. Det är flera goda steg som nu tas av regeringen, exempelvis avseende att slopa sekretessen mellan myndigheter. Socialtjänsten i utsatta områden behöver också verktyg att inte bara utreda utan också arbeta preventivt.
Pappor behöver föra vidare en en sund manlighet, som står i kontrast till vad våldsglorifierande influerare för fram på Tiktok.
— Steven Crosson
Visst behövs hårdare straff. Absolut! Men det är i familjen det börjar. De unga som växer upp och riskerar att dras in i våldets omloppsbana av droger, vapen och snabba cash behöver varma och välmående familjer där etik och moral är en naturlig del av livet. Det är i familjen man från ung ålder ska få lära sig en grundläggande respekt för sina medmänniskor. Detta är, helt uppenbarligen, något som många familjer misslyckats med.
De killar (för ja, det handlar om killarna) som är på glid behöver sina fäder som vid köksborden förmedlar goda värden. Papporna behöver föra vidare en en sund manlighet, som står i kontrast till vad våldsglorifierande influerare för fram på Tiktok, eller vad gangsters vid gathörnet lockar med. Och om familjerna inte förmår eller fallerar behöver samhället stötta upp.
Det är inte så modernt att tala om rätt och fel. Om etik och moral. Det sägs ibland att den sortens resonemang tillhör det förgångna. Men se vart det ledde oss. Kravlösheten och uppgivenheten har fört oss till en plats där krutröken överröstar doften av syren och där asfalten färgas röd. Om inte barn vid en tidig ålder får lära sig av sina föräldrar att människoliv ska respekteras och att man ska göra rätt för sig kan vi inte ha ett fungerande samhälle. Mammor och pappor måste ge sina barn en etisk kompass. Om inte riskerar allt att falla samman.
[ Diakon i Farsta hörde de dödande skotten ]
